|
  När vi närmar oss viken tittar vi in i 1960-talet och ser en av personalens privatbåtar vid en brygga. Då hade Vinterviken bara laboratorieverksamhet lagring och transporter av dynamit till och från Gyttorp. Dit flyttade den övriga verksam-
heten på 1920-talet. Det var många av personalen som hade sina båtar här i viken då. Bilden till höger är tagen 1999 och vi ser Rävudden i bakgrunden. Nu går vi bara rakt fram mot Rävudden och sedan mot svavelsyrafabriken.
 
På den vänstra bilden står vi mitt på vägen mot Rävudden och ser in över området i dalen där det varit en mångfald av olika verksamheter. Bl a där pilen pekar har Nitrobomullsfabriken legat. Alla byggnader och hus kallades där tillverkning av något slag skett för fabriker. Framför nitrobomullhuset låg en syracistern 1910 som kan vara samma cistern vi sett vid salpetersyrafabriken som nu ligger vid vägen ner till viken. Till höger om pilen låg också ett skjul för nitrersyror. Klicka på bilden med pilen så visas kartbilden över området år 1910.
|
På bilden till höger ser vi bostadshusen som vi såg från vägen när vi kom in på området från vaktstugan och med svavelsyrafabriken i bakgrunden. Framför det första större gula huset låg tidigare en mekanisk verkstad, med någon anslutning av tegel i berget bakom eller om det kan ha varit någon liten skorsten? (se kartan). Ännu närmare viken låg en vedbod. På 1910-talet bodde i det gula stora huset på n. b. Ellgar och ö.b. Bergström. Resten av huset var magasin som också under fabrikstiden inrymde snickeri, plåtslageri och laboratorium. I den mindre röda bostaden bodde vid sekelskiftet en familj Roos. |
När jag öppnade small det!
|
G Perkohoff 83 år berättar i DN 1973:"När jag återkom till laboratoriet (i det gula huset) från min lunch i Mörtviken och när jag öppnade dörren small det . Jag for iväg med dörren framför sig som en sköld, som tur var. Ingenjören Clas Herrlin hade köpt ett nytt piano och glömde totalt bort att passa torkskåpet i "labbis". Det blev ett stort hål i taket och nerdansande med fötterna före kom ingenjören."
|
G Perkhoff berättar att han började som trettonåring, direkt efter skolans slut att arbeta i Vinterviken på laboratoriet. Det krävdes ingen särskild utbildning för det. Som femåring hade han stått finklädd i sjömanskrage och delat ut tomma små dynamitlådor som souvenirer från Nitroglycerinaktiebolaget Stockholm. Han berättar att det var två explosioner till samma år.
|
  Nu ska vi gå dit pilen pekar. Där hittar vi ruinerna från bolagets blyverkstad. Den ligger precis bakom parkeringen. Det är nog ingen som ens tänkt på att där finns något från den aktiva tiden i Vinterviken. Men här arbetade "blylödare" och andra med pannor, rör och dylikt som bly användes till.
 
| Här ser vi till vänster en tegelbyggnad som först byggdes som lager för salpeter när det gamla salpetermagasinet revs för att lämna plats för svavelsyrafabriken. Sedan blev det lager för nitrocellulosa. Se kartbilden övre delen sid 2. Det fanns ett krutlager till som låg där vi till höger ser parkeringsplatsen. |
  Här ser vi gamla svavelsyrafabriken på bilden till vänster. Framför fabriken står koncentrerad svavelsyra i glasflaskor. Det var en man i Sorunda som gjorde ställningarna och halmpackningarna till flaskorna. Männen vi ser posera framför fabriken var antagligen arbetare där.
På bilden till höger ser vi den restaurerade fabriken idag. År 1889 revs här ett magasin för salpetersyra för att ge plats för svavelsyra-
fabriken. Detta är den enda fabriksbyggnad som finns kvar. Nu är det servering och konstutställningshall inrymda där.
|
G Perkhoff 83 år, berättar i DN 1973, att under hans tid exploderade "Syran". När han på väg till laboratoriet (i det gula bostadshuset) small det bakom honom. Ett 1,5 tons "blygolv" kom farande som en hopskrynklad duk och föll strax bakom honom. Fyra man omkom i explosionen.
(Hittar ingen annan källa till denna olycka )
|
  Här ser vi svavelsyratillverk-
ningen i full gång. Svavelsyrafabriken blev färdig 1891. Med tiden blev koncen-
treringen av svavelsyran för svag för att den skulle kunna användas i sprängmedelstill-
verkningen. Därför lade man ner verksamheten 1914. Befintligt bly i byggnaden såldes. Istället för att bygga om köptes koncentrerad svavelsyra utifrån. Man övergick då till att använda oleum (rykande svavelsyra). På bilden till höger har dom i den lägre delen börjat med glycerindestillation, nitrobenzoltillverkning och koncentration av underlut. Den högra delen av fabriken blev på 1940-talet uthyrd till bl a AB Atomenergi som nu blev det andra stora svenska företaget som startade en unik verksamhet i Vinterviken.
Det har "SPÖKAT" i SVAVELSYRAFABRIKEN!
RIV INTE HUSET! bad Gustaf Perkhoff som arbetade på Nitro Nobel AB, f d Nitroglycerin Aktiebolaget Stockholm, på 1970-talet. Huset hade varit ingenjören Bergqvists ögonsten.
"Den natten han dog i Saltsjöbaden såg arbetarna honom tydligt och klart komma gående genom lokalerna med händerna på ryggen, grymtande på sitt karaktäristiska sätt." |
  På bilden till vänster ser vi "Syran" som svavelsyrafabriken kallades till vardags. I slutet av 1900-talet var den i stort förfall och det var i sista stund den blev restaurerad. Vi ser en bild av "Syran" från "Tippen" där ska vi ska gå om hörnet genom en förut befintlig grind i det höga staketet, precis intill fabrikshörnet. Vi tar trappan till Mörtviken och tittar på hur arbetarna bodde efter att dom fick flytta från Vinterviken på 1870-talet. Nu är trappan borta. Den började i det andra hörnet av fabriksbyggnaden som är dold bakom buskarna på bilden till höger. Den löpte rakt upp utmed bergssluttningen till vägen som gick till Mörtviken.
ARBETARBOSTÄDERNA I
MÖRTVIKEN
 
  Här ser vi på bilden till vänster att familjerna hade egna syrenbersåer och rabatter. Det vita på bilden är snö så det är för tidigt att se grönskan ännu. Det fanns även plats för egna rabatter där man kunde odla lite till husbehov. På bilden till höger har vi gått vägen ner och ser det gula huset högt uppe i bakgrunden. Nu passerar vi området där det har legat en handelsbod sedan ca 1886 med ett lagerhus intill. Om man går upp mot berget kan man se stenar som utgjort den grund som hörde till lagerhuset. Titta på en karta från 1910 över Mörtviken genom att klicka på bilden ovan till höger.
  På bilden till vänster har vi gått några meter till och nu ser vi grunden där handelsboden en gång stod. Handelsboden var en förening som bildades 1886. Bland de stadgar som fanns var: "I butiken fick inga drycker "af hvad namn och beskaffenhet de må vara" försäljas eller förtäras i lokalen."
| Butiksbiträdet fick hjälp av skiftesarbetare med insaltning av fisk och kött, tömma lådor, plocka upp varor etc. Det gällde det särskilda "Vintevikspengar" i handelsboden. De var en sorts "poletter" som arbetarna fick en viss del av lönen i, ganska vanligt vid industrierna på den här tiden. Dom fick även kredit som skrevs upp på listor som gick till bolagets lönekontor dagen före löneutbetalningen. Ibland blev |
det bara "tomkuvert" till lön som många arbetare suckande erfor. Handelsboden och lagerbyggnaden revs ca 1945. På bilden till höger ser vi jordkällaren som ligger på gårdsplanen till det "rosa" huset. Den skulle också tjäna som skyddsrum om det behövdes. Nu ser jordkällaren ut att vara i mycket dåligt skick då fasaden nästan helt ramlat ner.
|
 
Nu har vi kommit ner till det äldsta av de två husen i Mörtviken som troligen funnits med i köpet av Mörtviken på 1870-talet med anledning av att det stora gula bostadshuset i Vinterviken behövdes för ett nytt labboratorium och bostäder åt ingenjörerna. Huset inrymde 9 lägenheter.
Läs mer om Vintervikens arbetare här.
|
På bilden till höger ser vi "torrdassen" som dom kallades. Vedboden i mitten har brunnit ner på senare år, så nu finns bara dessa "toahus" kvar. Omvänt mot "Gula Villan" högre upp i backen där vedboden är kvar men "dassen" är borta. Bolaget köpte området Mörtviken 1872. Läs om Mörtvikens invånare från 1850-talet ur husförhörslängderna här.
|
ETT YTTERLIGARE DRAMA
utöver allt vi sett tidigare. Förskingring, mutor och självmord. 1914 framkom att den sedan länge i bolaget anställde bokhållaren hade förskingrat ur bolagets kassa och tagit mutor av skutskeppare. När han avskedades uppdagades det att han "tagit hand" om kontantförsäljningen i handelsboden också. "Det sägs" att han därefter åkte in till Kungsträdgården vid bolagets huvudkontor på Arsenalsgatan och sköt sig.
|
|
I bolagets styrelseprotokoll 1914 finns faktiskt en uppgift om att bolaget betalat ut ett understöd till de efterlevande på grund av "ömmande omständigheter". Eftersom det inte finns några bevarade handlingar angående handelsbodens nedläggning är det svårt att fastställa när verksamheten upphörde. Läs mer om Mörtvikens handelsbod här.
Arbetarna fick en del av sin lön i Vintervikspengar, en sorts polletter i olika valörer som bara gällde i handelsboden.
Källa: Christian Richette*
|
VINTERVIKEN AVVECKLAS
Här ser vi det som finns kvar av det tredje boningshuset i Mörtviken, där butiksbiträdet bodde. Det var beläget strax bakom den "rosa" villan, inrymde
2 lägenheter och ingen vind. Troligen revs handelsboden, lagret och bostadshuset på 1940-talet och då var Vintervikens historia nästan slut och nya affärer hade öppnats i Gröndal och Aspudden. |
|
Vid sekelskiftet stod Vintervikens fabriker väl rustade för att möta den stora efterfrågan på sprängämnen. Under tiden hade kringliggande områden som Aspudden och Gröndal byggts ut och de boende var rädda för nya olyckor. Bolaget hade under flera år blivit uppvaktade av Gyttorps Sprängämnes AB men varit negativa till en sammanslagning.
|
1915 beslöt man att genomföra en sådan och flytta all sprängmedelstillverkning från Vinterviken. Området behölls och man hade lagerhållning och distribution av sprängmedel samt laboratorier kvar. Det utfördes provsprängningar och en del andra experiment ända fram till 1988. 1993 såldes dynamittillverkningen i Gyttorp till Norge. Följden av detta har blivit att vi inte har någon dynamittillverkning i Sverige och en hel industriepok har gått i graven. |
OCH ALFRED NOBEL HAR GÅTT UR TIDEN
 
Här ser vi Alfred Nobels gravsten. Hans stoft fördes från Italien till hemlandet. Efter kremeringen gravsattes han under stora hedersbetygelser den 19 december 1896 i familjegraven på Stockholms Norra kyrkogård, där hans föräldrar vilar.
|
1896 dog Alfred Nobel och donerade en stor summa pengar till nydanare inom vetenskap och litteratur. Många böcker har skrivits om honom och hans gärningar vilka lovordar en genial uppfinnare och en stor idealist som betyder mycket för framåtskridandet i Sverige och världen.
Nobelpriset, är världens mest ärofyllda utmärkelse en vetenskapsman eller författare kan erhålla.
|
Texter och bilder är copyrightskyddade enl lag och får ej publiceras i någon form.
Källor
Internet
http://www.nobel.commonsoft.se
http://host.bip.net/john.rosen/links.htm
Övriga
Cristian Richette*, Gröndal och Aspudden "Ett mönstersamhälle utanför stadens hank och stör"
Jubileumsboken Nitroglycerin Aktiebolaget 1864 -1964, Författare: Erik Andrén/Orvar Bergström
Kvinnor och mäns arbeten vid Vinterviken,
Therese Viberg, B-uppsats i historia, 5 p, vårterminen 1997 vid Högskolan i Örebro
Lennart Kellstaf, ingenjör Mälarhöjden
Journalist Ulla Hagberg, DN Sydväst
Bilder
Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv Gyttorp
Nobelstiftelsen, Stockholm
Berith Dahlin, Stockholm
Kartor
Samtliga kartbilder där inte annat anges;
Copyright; Dyno Nobel Sweden AB, Örebro Arkivcentrum
|
