OBS!
När muspekaren blir en "hand" , klicka på bilden och se den förstorad.
För att komma tillbaka till hemsidan, klicka på bläddrarens BAKÅT-knapp!
Placera "pekaren" över en bild så visas upphovsmannen på statusraden nedan!
"DJÄVULSUDDEN"
  Nu har vi gått tillbaka in mot viken från Rävudden och mot det hus som bilden till vänster visar. Det är patroneringshus, nr 17 från 1874. Husen kallades presshus till vardags. Tidigare stod "presshusen" i rad utmed hela första strandbiten med skyddspallisader mellan varje hus. På bilden till höger ser vi troligen "pressare" och två "transportörer". Det fanns smalspårig järnvägsräls lagd även på den här sidan om viken för att underlätta transporterna mellan de olika arbetsplatserna och "transportörerna" var flitigt sysselsatta. Det var farligt att arbeta på den här sidan av viken där sprängämnen som både nitroglycerin och dynamit framställdes.
 
| På bilden ovan ser vi tydligt pallisaderna mellan varje presshus. På så sätt kunde man undvika att fler människor än dom som befann sig i det exploderande huset omkom eller att de kringliggande arbetsplatserna skadades vid en eventuell explosion. Tryckvågen efter en explosion gav sig nu med all kraft rakt ut över vattnet istället för åt sidorna eller bakåt där det var en bergvägg. Det har berättats att tryckvågen efter en explosion ibland kunde vara så stark att |
den vintertid kunde spränga upp isen så hela viken blev till issörja med isblock och plankor. Tidigare fanns det ett stort presshus i tegel där alla "pressare" arbetade. Det exploderade , 12 människor omkom och stor förödelse förorsakades. Produktionen avstannade och bolaget fick importera dynamit från Nobels fabrik i Tyskland tills man byggt nya presshus. Senare blev lösningen dessa små presshus med tillåtna högst två arbetare i varje hus.
|
  Här pressas dynamitmassan i de nya maskindrivna pressarna som infördes 1879-80 och användes ända fram till 1920. Den bearbetade dynamitmassan stoppades i en slags kvarnlik-
nande remdriven maskin som pressade ut dynamiten till en lång stav som kortades av. Här ser vi pressare Tapper stå vid maskinen. Hans hustru omkom i en explosion 1914. Dynamitstav-
arna paketerades sedan av "damerna" i dynamitavdel-
ningen. Klicka upp bilden så syns "dynamitsträngen" när den "vevats" fram. Till höger ser vi resultatet efter en explosion i ett presshus, bara pallisaderna kvar, manskap och byggnad har "gått" ut i viken. Tyvärr hände det fler än en gång.
Läs mer om vad man gjorde i Vintervikens "Svavelsyra- och Salpetersyrafabrik" , "bageri", "knådhus", "gelatinering" och "packhus". Klicka här.
  Till vänster ser vi presshusen med bageriet i förgrunden. På bilden till höger är både rälsen, husen, pallisaderna och arbetarna borta. Nu tjänar vägen bara som en fin promenadväg utmed strandkanten. Inget anar man när man vandrar på "Djävulsudden" om alla "själar" som tagit en "annan" väg härifrån.
  Till vänster står "dynamitbagare" utanför sitt "bageri". Det är det större huset i förgrunden på bilden ovan. "Bagarna" har blyförkläden på sig för att skydda sig mot de giftiga kemikalierna när dom knådade dynamitmassan för hand i blyklädda träkar. Det var ett mycket ohälsosamt arbete och många dog i förtid. Men se på deras huvudbonader, ingen lik den andres. Här står från vänster Brostedt, Selander, Henrik Muller, (möjlig far till de två flickorna Carolina och Catharina Müller som omkom i presshusexplosionen 1874) och Olsson, (möjlig far till gossen Eric Olsson som omkom i samma olycka, (bosatt i Vinterviken) Per Pettersson (bosatt i Mörtviken), Magnus Jansson (bosatt i Mörtviken) och Westling.
Ovan till höger håller mannen på med dynamitblandning.
Här ser vi bearbetningen i en maskin och även han har blyförkläde på sig. Bly var den enda metall som stod emot vissa av kemikalierna i dynamitmassan. Även alla rör, behållare, maskiner och annat |
som kom i kontakt med produktionen i fabrikerna var gjorda av bly av den anledningen. Undrar varför arbetarna inte hade blyhandskar också? Vi kommer förbi "blyverkstaden" vid svavelsyrafabriken i den sista delen av hemsidan.
|
 
| Här ser vi A Larsson och C Wahlström bärande på gelatinerad dynamitmassa från gelatineringshuset som ska iväg för ytterligare hantering.Lägg märke till att man ser skyddspallisader, rörledningar och ställningar överallt |
på de gamla bilderna här på södra udden. På den högra bilden ser vi att det gamla valvet genom vallen finns kvar. Från 1868 låg tillverkningen av nitroglycerin och dynamit här på Södra Udden.
|
  Här kommer en man bärande rent nitroglycerin i kannorna på väg in i "knådhuset". Där skulle dynamiten blandas och "knådas" till en formbar massa som skulle vidare till presshusen. Även det här huset är väl skyddat bakom en hög jordvall ifall....! På bilden till höger ser vi "det" som nu finns kvar av knådhus och annan verksamhet. Sprängstenen vi ser är från provsprängningarna man gjorde på 1950-talet och då "rök" väl alla eventuella kvarvarande byggnadsrester all världens väg.
 
| Här ser vi till vänster två "skåpare" bära färdig dynamitmassa från "bageriet" i en låda för att lägga den på transportvagnen. Den gick på räls som syns genom valvet. Tittar man noga kan man se rester av stengrunder från byggnader här men det är inte mycket kvar och man bör ha bra syn. På den gamla bilden ser man en spång som leder till valvet på vänstra bilden. Det som inte exploderade och förstördes av den anledningen har täckts över, forslats bort eller återanvänts på senare tid och är därmed borta för alltid.
|
På bilden till höger har vi gått in genom det mittersta valvet i vallen. Det gick faktiskt att identifiera valvet genom krokar och annat i valvväggarna. Tyvärr finns inte några spår efter någon aktivitet här utan det ser ut som tomma spränggårdar bakom valven. Här hittade vi i alla fall ett valv i en tvärgående vall inne på gården. Det fanns både valv och vallar innanför den yttre långa vallen.
|
 Här går vi genom öppningen i jordvallen. Man tog helt enkelt tog bort en del av vallen för att kunna bygga betonghuset som inrymde höghastighets-kameror, se högra bilden. Där gjorde man provspräng-
ningar i berget för att få förvaringsutrymmen för sprängmedel inne i berget. Bakom betonghuset påbörjades arbetet med att spränga en tunnel på 1950-talet.
  Till vänster ser vi öppningen till tunneln dom sprängde men som nu är spärrad med galler för att ingen ska få för sig att göra egna undersökningar därinne. Den är inte underhållen så det finns säkert rasrisker. Se hur den går inne i berget genom att klicka på gallerbilden. På bilden till höger ser vi alla tre valven och den höga gamla stengrunden till torkhuset för nitrobomull i bakgrunden.
  Den vänstra bilden, tagen från "ovan", ser vi presshusen och jordvallen med det lilla pumphuset i förgrunden. Med lite god vilja kan man ana två hustak med ventilskorstenar innanför vallen. Klicka upp bilden så ser man dem bättre. Det går en trappa upp från det omgärdade området till en liten vattenreservoar uppe på berget. Man bar helt enkelt upp vatten till reservoaren. Man ser också att det fanns en sorts "trappa" som man gick över vallen på. Några valv för genomgång syns inte till. Annars fick man väl gå runt vallen och in på området ungefär där vi ser "pumphuset" i förgrunden. Längre bort, ovanför presshusen, ser vi en bit av taket och skorstenarna på torkhuset för nitrobomull som är omgärdat av stora pallisader. På bilden till höger ser vi samma vy från en annan vinkel med en byggnad för separering av restsyror i förgrunden och alla små bryggor och ledningar ut i viken.
|
Här ser vi fabriken på Djävulsudden för hundra år sedan. Presshusen står i rad med sina skyddspallisader. Bakom de större skyddspallisaderna ovanför presshusen syns bara skorstenarna på torkhuset för nitrobomull. Sedan kommer valven som vi sett på närmare håll tidigare. Här är dom bara två stycken. Det lilla huset vid vallens slut är pumphuset. Jordvallarna anlades ungefär vid sekelskiftet
1800-1900 sedan förstärktes de 1907.
|
Längst åt höger står ett större hus, också med skyddspallisader. Där ska eftersepareringen av restsyror efter nitroglycerintillverkningen ha skett. Alla byggnader som hade med själva sprängämnestillverkningen att göra var samlade här och risken för explosioner var stor. På den här bilden kan man ana någon del (t ex skorsten, takås ...) av nitroglycerinfabriken, nitreringshuset, tvätthuset, gelatineringshuset, knådhuset och dynamitblandningshuset. |
|
Här ser vi "Djävulsudden" idag år 2002. Det står ett ynka presshus från 1874 kvar längst till vänster. Därefter ligger den mossiga stengrunden där det tidigare stod ett torkhus för nitrobomull, alldeles innan det vänstra valvet. Sedan kommer valven i vallen och därefter bara
|
träd och natur. På den gamla bilden ovanför såg vi bara två valv så det tredje valvet är tillkommet senare. Nu är valvet längst till vänster igensatt. Här syns brottet i vallen tydligt. I bakgrunden ser vi husen i Aspudden och det hela ser ganska fridfullt och trivsamt ut.
|
 
Nu ger vi oss upp bland berg och kullar (se den högra kanten av bilden ovan) för att se om det finns några spår av den gamla sprängmedels-
fabriken som har funnits häruppe. På bilden till höger har vi klättrat en bra bit uppför berget och hittar bl a ett fundament av gammalt stenmaterial. Man ser att fundamentet har en fyrkantig urgröpning på långsidan närmast |
kameran. Vad som kan ha varit byggt så här högt upp i den storleken kan vara en syrareservoar för nitroglycerintillverkningen. Den fabriken låg strax nedanför det här fundamentet men helt säker kan man inte vara. Vi är i ett område där både växtlighet och berg ändrat utseende titt som tätt under verksamhetstiden och även under senare tid men kanske inte fullt så dramatiskt.
|
  Här finns fler spår i omgivningen av verksamhet. På bilden till vänster syns stubben efter ett träd som växt över de tre rören. De utmynnar i och över en många meter djup, sprängd grop, där A-huset (nitroglycerintillverknings-
huset) stått. På bolagsstämman 1874 beslöts nämligen att A-huset skulle byggas i ett sprängt schakt i berget så att det tre våningar höga huset kunde ligga nedsänkt två meter. Bara några meter bort bakom stubben sticker det grova röret upp som ni ser på bilden till höger. Ungefär där har det stått en station för nitrersyror. På kartan 1910 över fabriken ser man att det dragits räls ända hit upp som slutade vid nitrerstationen. Då fanns det elektricitet indraget. Klicka på bilden med stubben så ser Du kartan från 1910.
  Nere i den här gropen finns både det ena och det andra. Det är runda hål borrade i berget, det är rörstumpar och annat på, i och ovanför gropsidorna. Det är i den här gropen som A-huset stått . Nu skulle sprängverkan gå neråt eller uppåt vid en eventuell explosion och inte åt sidorna. Det lades också upp jordvallar och pallisader runt byggnaden.
 
Nu tar vi oss tillbaka i tiden när vi ändå är här uppe. Vi ser vi A-huset som var själva nitroglycerinfabriken där många explosioner och olyckor ägde rum. Till vänster ser vi entrén som ligger högst upp vid taket på huset. Fabriken var högt belägen uppe på berget som synes och även nedsprängd i berget, se bilden till höger.
| Nitroglycerintillverkningen förekom i flera steg. M etoden krävde att det framställda materialet rann neråt ett steg i taget. Det genomgick på varje plan en kemisk process och i B-huset nedan en ny process. En bestämd mängd salpetersyra och svavelsyra hälldes samtidigt ned i glycerin i ett "nitreringskärl" och genomgick där en "kemisk process" som kallas "nitrering". Detta gjordes på en våning. När alla steg i processen var klara gick nitroglycerinet ner till B-Huset. Klicka upp den högra bilden så syns skorstenar och taknocken på B-huset |
längre ner mot vattnet. Där utfördes tvättningen av nitroglycerinet. Huset med det vita taket är A-huset. Närmast kameran ser vi ett vitt litet hus som är en syrareservoar för nitroglycerintillverkningen. Det kan vara det stenfundament vi såg tidigare som reservoaren står på? Titta på det lustiga "tornet" med fyrkantigt toppigt tak till vänster på båda bilderna. Klicka sedan på den stora bilden nedan från explosionen av nitroglycerinfabriken 1906 så ser ni det "tornet" uppe i trädtopparna efter tryckvågen! |
  På bilden till vänster står mannen vid "nitreringskärlet" och ser till att "nitreringen" i den stora behållaren går rätt till. Nästa steg i processen var att vätskan skulle kylas, därför sänktes den ned i en behållare med is, salt och vatten. Temperaturen på blandningen var en mycket viktig faktor och reglerades med koncentrerat glycerin. Då frigjordes det vatten i nitroglycerinet som måste bort. För att få bort det tillsattes koncentrerad svavelsyra och salpetersyra. När det var klart blev nitroglycerinet, med den metod som man använde först, lättflytande. Därpå skummade man helt enkelt nitroglycerinet för hand med en skopa till en kanna. De oönskade restsyrorna blev kvar. Därefter skulle nitroglycerinet till B-huset och tvättas. När tvättproceduren (en sorts filtrering) var klar tappades nitroglycerinet upp i kannor på en våg för att gå vidare till dynamittillverkningen. På bilden till höger ser vi en man som övervakar att rätt mängd nitroglycerin tappas i kannan som står på vågen. En ny tillverkningsmetod hade tagits i bruk där nitroglycerinet var den tyngsta vätskan och därför kunde tappas ut på det sätt vi ser på bilden. Om du vill veta mer om hur man gjorde nitroglycerin, klicka här.
| Intervju Gustaf Perkhoff, f 1897,DN 1975, Här ser vi en av utgångarna på koncentreringshuset, män som går ut för att "andas lite". Dom arbetar i koncentreringen, där urin från stadens bekvämlighetsinrättningar torkades till ett vitt pulver. Det var skönt att gå ut och ta sig en nypa frisk luft på bryggan utanför ibland. Man kan ju tänka sig stanken. Pulvret ska ha kallats "preposit". Ett pulver som man sedan petade in i tändsatserna i patronerna med en |
 |
gåspenna. Det var just detta pulver som orsakade statisk elektricitet och därmed olyckan ute på Rävudden. Där dog fru Tapper som trycktes upp i en björk och 16-årige Melker Frisk som trycktes levande ner i en bergskreva och fördes till sjukhus. (Han avled dagen efter )
Kommentar: Bilden med männen på "bryggan" vid nitroglycerinfabriken är tagen 1897, då G Perkhoff bara var 7 år, så han måste ha fått "historien om preposittillverkningen" lite om "bakfoten" då den tillverkningen låg i ett hus nere i dalgången.
(Se utredningen av olyckorna, sid 2.) |
|
Männen på bilden är från vänster är;
Johan Danielsson f 1843, anst 1872 -1919
Carl G Jonsson "Grymma" f 1850, dog 21/5 1915
L E Ihrstedt, förman, bosatt i Mörtviken, omkom vid explosionen vid nitroglycerinfabriken 2 maj 1906
Lars Larsson "Tvättlasse" f 1855, anst 1874 - 1921,bosatt i Mörtviken, vars tre döttrar vi såg tidigare vid dynamitinpackningen. Här ser vi en bild av männen som arbetade med tillverkningen i A-huset ta en rast bara.
Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv
|
Så här såg det ut den 2 maj 1906. A-huset och B-huset vi sett ovan bara försvann i explosionen 1906. Dess-
utom totalförstördes torkhuset för bomullskrut och
fyra arbetare omkom bl a förmannen Ihrstedt som vi kan se på bilden ovan. I nitreringshuset fanns 511 kg och i tvätthuset 383 kg nitroglycerin och i torkhuset 400 kg nitrocellulosa vid explosionstillfället.Titta på det som ser ut som en högbent stol uppe i trädtopparna. Det är det "torn" som beskrivs i texten under bilderna av A-huset ovan. |
På förstoringen av bilden vid kapitlet EXPLOSIONER, sid 2, kan man se gropen där A-huset stått, lite till höger under "tornet" i trädet. Här på bilden ser det ganska plant ut där männen står men det sluttar ordentligt i verkligheten. Inte ser det ut som om några pallisader här kunnat rädda något. Det syns inte en skymt av A- eller B-huset. Det enda som liknar en byggnad som vi kan se, ser ut som en delvis sönder- och bortsprängd pallisad.
|
  Nu har vi kommit ner från kullar och berg och är tillbaka i nutiden ungefär där vi började bergsbestigningen. Här ser vi en ingång till B-huset. Brädorna och plåtröret vi går igenom är byggda långt senare än ursprungliga ingången. Den var antagligen var i för dåligt skick för att dom vid 1950-talet skulle våga gå genom den gamla "entrén" när dom genomförde sina provsprängningar här inne. Vi går i alla fall in och tittar. Bilden till höger visar andra sidan när man vänder sig helt om och kommit genom tunneln.
  Här har man också gjort provsprängningar i "bunkern" med "brevlådeinkasten" och hålen. Tittar man lite noggrannare härinne så ser man att det är en mycket äldre grund under de nyare ytorna. Det finns gamla grundrester och andra detaljer som tydligt visar att här har det varit någon form av verksamhet med åtminstone väggar. De konformiga betongfundamenten är säkert från 1950-talet, liksom järnkonstruktionen. När man sedan studerar kartan från 1910 ser man att här har B-huset stått. Här "tvättades" nitroglycerinet. Det fanns "tunnlar" och rörsystem från A-huset ner till B-huset så nitroglycerinet lätt transporterades hit. På kartan ser man att B-huset varit av trä så några B-husrester finns inte kvar men det kan ha funnits någon annan äldre verksamhet här före 1910. Kartbilden från 1910 finns länkad här också under vänster bild ovan.
  På bilden till vänster går det en stentrappa upp en våning. Den är mycket gammal. Där uppe finns också rester av utskjutande väggar från berget och annat. Det var praktiskt att separeningshuset befanns sig strax framför ingången här då restsyrorna skulle dit efter "tvättningen" i B-huset. Det vi ser på bilden till höger är en betongkonstruktion från mitten av 1900-talet och användes för att hänga en "mörsare" behållare från taket i "bunkern". Sedan gjorde man provskjutningar mot mörsaren som var fylld med sand och en kula och gjorde mätningar av energin som orsakats av svängningen i mörsaren vid beskjutningen. Titta på den "gamla" långa bilden ovan på den här sidan. Där man ser hela Djävulsudden. Utmed stranden ligger ingången till den här platsen, alldeles bakom eftersepareringshuset längst till höger på bilden. Hur den här anläggningen såg ut då går inte att se. Tyvärr skymmer det huset och pallisaderna hela den här platsen. På en förstoring av bilden kan man se en trappa med räcken upp hit. Tyvärr är bilden för dålig att ta med här.
Källa: Ing Sten Ljungberg, laboratoriet 1950-talet Vinterviken.
NU GÅR VI VIDARE UT PÅ UDDEN
  Nu har vi promenerat längre ut på udden. Då stöter vi på en konstig byggnad, se bilden till vänster. Det är ett gammalt dynamitlager. Nu är det alldeles tomt därinne. På bilden till höger ser vi C Lundberg och A Stadig i full verksamhet vid magasinet. Dom lastar av lådor med dynamitpatroner från transporttrallan på rälsen. Magasinet hade plåtdörrar och var insprängt i berget för det skulle vara inbrottssäkert. På senare tid har byggdes magasinet om. Det användes ända in på 1960-talet för lagring av dynamit som kom hit per lastbil från Gyttorp innan det kördes ut till arbetsplatserna i Stockholmsområdet.
  Vi går framåt en bit till och ser då ett insprängt "rum" med en cementring som tjänstgör som grill i mitten. Det är tomrummet efter ett tidigare kylhus som låg insprängt här. På bilden till höger ser ni både dynamitmagasinet och kylhuset med alla rör och ledningar uppför bergssluttningen. Även här finns en form av "bryggor"? ut i vattnet. Mellan denna plats och nästa magasinsbyggnad låg en gång en ångbåtsbrygga för passbåtarna till "stan" och den smalspåriga järnvägen drogs ända ut till staketgränsen.
  Vi går vidare och kommer till det andra magasinet och bara efter några meter är vi vid det absoluta slutet av Vinterviken. Hela tiden, ända till slutet av 1900-talet, var gränsen till Vinterviken precis där vänster pil pekar på den högra bilden. Där gick stängslet med taggtråd jäms med berget, rakt ner i vattnet i högra pilens riktning. När ni befinner er här titta lite upp till vänster vid pilen så står staketet kvar där. Bakom staketet fanns bara berget som gick rakt ner i vattnet. Nu är det anlagt en fortsättning på vägen några meter så det går att promenera vidare mot Mälarhöjden via en brygga utmed berget.
  Nu har vi gått ett par meter på vägen bakom "spärren" som staketet utgjorde förr. Vi kommer ut på bryggan utmed berget där det sommartid är fullt av badande människor. Här sitter man även ljumma sommarkvällar och grillar. Utsikt över Mälaren är vacker med alla passerande segelbåtar.
  Om vi vänder oss om ser vi den nya promenadbryggan i förgrunden och Rävudden i bakgrunden. Nu är den grön och lummig. Man har svårt att föreställa sig att där varit ett industriområde och explosioner bl a med Maria Tapper som dog i en björktopp och pojken Melker Frisk som flög i luften och överlevde i ett dygn. Här slutar vår promenad på Djävulsudden. Det är bara att hoppa i men om man hellre vill ta sig ett dopp från en sandstrand och vila en stund gå dit dykaren pekar på bilden till höger. När ni vilat ut gå tillbaka efter stranden mot viken så vandrar vi vidare på nästa sida mot svavelsyrafabriken och Mörtviken.
|
