Alfred Nobel

Alfred Nobel

Alfred Nobel föddes på Norrlandsgatan 11, i Stockholm, den 21 oktober 1833. (Sveriges konung var Karl den XIV och Svergie ingick i den svensk-norska personalunionen sedan 1914.) Efter hans död försågs huset med en födelseinskription. Av släktforskning framgår att fadern bytt efternamn från Nobelius till Nobel. Hans farfar´s farfar hette Edward Olofsson 1655 - 1707, bodde i Skåne och ändrade namnet till Nobelius. Hade inga namnbyten skett hade Alfred Nobel troligen hetat Alfred Olsson. Vilken tur att förfäderna bytte namn för Olssonpriset hade inte klingat lika "fint" som Nobelpriset.

Alfreds Nobels FAMILJEHISTORIA 1801 - 1889

Från vänster: Fadern Immanuel och bröderna Robert, Ludvig och Emil
Copyright; Nobelstiftelsen

Alfred mor, Andrietta Ahlsell föddes i Stockholm 1803, Maria Församling, södermalm.

Alfreds far Immanuel Nobel föddes i Gävle 1901 och flyttade till Stockholm 1819.

1827 gifte sig Henrietta och Immanuel i Stockholm, Hedvig Eleonoras församling. Därefter flyttade dom till kv Hornsbruk, Hornstullsgatan på södermalm. Där föddes den förste sonen Emanuel den 6 juli 1828. Han dog tyvärr 15 maj 1829 i maginfektion. Sedan föddes sönerna Robert 1829 och Ludvig 1829. (Ludvig gifte sig 2 ggr och blev far till 18 st barn)

1830 köpte Immanuel ett hus på ön Långholmen (Mitt emot Heleborg). Immanuel var då en framgångsrik uppfinnare och byggmästare. Huset brann ner. Henrietta var ensam hemma och lyckades bara rädda barnen Robert och Ludvig medan allt lösöre brann upp. 1832 samtidigt som fadern förlorat en massa pengar i byggbranschen då flera pråmar med stora laster med byggmaterial sjönk och hans företag gick i konkurs. Dom flyttade då till Norrlandsgatan 11 (numera nr 9) och sonen Alfred föddes 1833.

Sedan flyttade dom till Havssvalget, kv Sjömannen tomt nr 7, Nybro Rote. Där föddes deras första dotter Henrietta Charlotta Wilhelmina 1836. Hon dog 1838 efter dom flyttat till Humblegården 118. Ingen dödsorsak anges.

Sedan flyttar fadern Immanuel till Åbo 1837 då han åter hotades av gäldstuga. Där försökte han värva kunder till en kautschukfabrik och fick några arkitektuppdrag. Han skall ha bott hos en "hökare" Scharlin. I december flyttade han till S:t Petersburg där han startade en mekanisk verkstad.

År 1838 påträffas familjen Nobel på Brahegatan 115. Där bodde familjen då Alfred började i St Jakob Apologiftskolan1841 som ska ha legat på Hamngatan och slutade året därpå med betygen: Färdigheter i: [...] i alla ämnen Berömlig, Flit Berömlig. Uppförande Berömlig. Övr upplysn faderns yrke: Konduktör

Faderns ekonomi hade hämtat sig och han flyttade från Åbo till St Petersburg där han startade nya företag som konstruerade och utvecklade minor. Efter fem år i Finland och Ryssland hade fadern fått det bra ställt och lät skicka efter sin familj 1842. Dom flyttade in i eget hus och Immanuel hade åter ett framgångsrikt företag med gjuteri och en verkstad för tillverkning av minor, vagnshjul och maskiner. Barnen fick privatundervisning och när dom blev lite äldre fick dom hjälpa till i verkstaden. Sonen Alfred var ofta sjuk och hade huvudvärk under sin uppväxt. Nya syskon blev det i St Petersburg, en bror Emil född 22 oktober 1843, sedan kommer en syster Betty den 25 september 1849, tyvärr avled hon 1851 endast 1.8 år gammal av inflammation och en bror Rolf föddes 28 november 1855. Han dog 10 år gammal i maginflammation .

Nu startade fadern också ett litet laboratorium Nobel & Söner där dom experimenterade med ett ämne som hette poryglycerin och det bestod av svavelsyra, salpetersyra och glycerin. Det ämnet var mycket explosivt och mycket kraftigare än svartkrutet men självantände vid 180c. Ämnet gick tyvärr inte att antända med stubin vilket var ett stort problem. Företaget gick mycket bra fram till Krimkrigets slut då beställningarna av främst minor från Ryska armén avtog. Immanuel fick låta sitt företag gå i konkurs och återvände till Sverige och flyttade i sept 1859 till Huddinge, Vårby och en gård som hette Johannesdal en bit utanför Stockholm. De tre äldre bröderna, Robert, Ludvig och Alfred stannade kvar i St Petersburg då Ludvig hade en sparad slant för dom att leva på.

Alfred inredde ett litet laboratorium i köket i den lilla lägenheten som han delade med brodern. Där lyckades Alfred till slut att lyckas antända ämnet som numera kallades nitroglycerin. Efter detta lyckade experiment så gjorde Alfred många nya experiment men blev till slut tvungen att flytta då grannarna klagade över alla explosioner. (Konstigt?) Alfred flyttade då till familjen i Stockholm som nu flyttat till Helenborg 1861.

På Heleneborg arbetade Alfred tillsammans med sin far och sin bror Emil som hade startat ett litet laboratorium i ett av husen. Alfred var mycket ute och demonstrerade sitt nya sprängämne för armen bl a men det ansågs vara för opålitligt. Alfred gjorde nya försök att antända nitroglycerinet utan att använda stubin och krut som han misstänkte var boven i dramat. Till sist lyckades han med att antända nitroglycerinet med att använda en anordning med en tändhatt istället och därmed var den nya sprängtekniken född. Nu döpte Alfred om nitroglycerinet till Sprängolja.

Nu gick försäljningen lysande. Det fanns dock ett problem och det var att kunna producera så mycket sprängolja som markanden ville ha. Alfred fortsatte att arbeta med olika metoder för att kunna klara att producera sprängolja i stora mängder. Det var nu som Emil, Alfreds yngre bror, tillsammans med en kamrat från Uppsala skulle experimentera själva med att få fram en bra snabb metod, för att troligen imponera på Alfred, men glömde u ivern bort att sprängoljan inte fick komma upp till maxtemperaturen +180 C och en vådlig explosion uppkom och Emil och hans kamrat med flera dog. Se olyckan vi Helenborg

Alfred var under en tid nära att ge upp arbetet med sprängoljan. Se utredningar, domstolsutsagor Alfreds fortsatta liv på sid 1 Hemsidan. Föräldrarna bodde kvar på Heleneborg ända tills fadern Immanuel dog där år 1872. Modern Henrietta bodde dock kvar där som änka ända till 1877.

Sedan flyttade modern Henrietta till Götgatan 32 A där hon bodde till 18 mars 1881. Sedan flyttade hon för sista gången till Hamngatan 20, där hon avled 1889.

I S:t Petersburg utbildade Alfred Nobel sig till kemist och lärde sig fem språk. Han talade ryska, franska, italienska, engelska och tyska flytande. Därefter vid 17 års ålder reste han ut i världen på egen hand. Sedan återvände han till St:Petersburg och experimenterade med att försöka få vanligt svartkrut och stubin antända nitroglycerinet. Han lyckades tillsammans med sina bröder med sprängningarna. I oktober 1863 fick han svenskt patent på "Sprängämnets beredning & tillverkning".
Källa: Michael Lundberg, www.nobel.commonsoft.se

Här ser vi ett lager med Alfreds "Extra Dynamit"

KRUTTILLVERKNINGEN

Det militära sprängmedelsbehovet skapade en stor marknad under 1800-talet. Huvudorsaken var att det vanliga bomullskrutet orsakade en kraftig rök runt skytten som skymde sikten och innan röken skingrat sig hade både villebråd eller fiende som varit föremål för skottet försvunnit om det första skottet gått fel. Dessutom avslöjades var skytten befann sig. I Vinterviken fanns en mindre byggnad för Bomullskruttillverkning sedan 1875. Den låg mellan salpetersyrafabriken och glycerindestilleringen i dalgången. Bomullskrut framställdes genom
att cellulosa - vanligen i form av bomull - nitreras i en blandning av svavelsyra och salpetersyra. Bomullskrutet hade en våldsamt explosiv karaktär och under lång tid gjordes försök i Tyskland att tillgodogöra sig bomulls-
krutets egenskaper för militära ändamål men alla försök stoppades på grund av en rad mycket svåra explosioner som var tillsynes oförklarliga.
Åren 1887 och 1888 patenterade Alfred ett röksvagt krut

av synnerligen god kvalitet. Alfred hade löst problemetmed de gamla kruten och han kunde nu lansera det röksvaga krutet som kallades "Nobelkrut" eller Ballistit. Detta krut bestod ursprungligen av lika delar nitroglycerin och nitrocellulosa tillsatt med ungefär 10% kamfer. Genom att blanda två var för sig högexplosiva ämnen hade Nobel lyckats framställa ett nytt slags krut, ett krut som vid antändning brann med hög och jämn förbränningshastighet och utvecklade mångdubbelt större kraft än det gamla svartkrutet. Dessutom kunde krutmassan formas vid framställningen mellan varma valsar till tunna skivor, som därefter skars sönder eller pressades till smala strängar eller rör. 1889 uppfördes ett fabrikshus på södra stranden strax väster om presshyddorna och där utfördes både valsning, pressning och pulvrisering av krutmassan. Redan 1898 överfördes den tillverkningen till Bofors Kanonbruk och det för ändamålet bildade dotterbolaget "AB Bofors Nobelkrut" i Bofors.
Källa: NitroglycerinAktiebolaget 1864 - 1964

ALFRED VAR EN MÅNGSIDIG MAN...

som förutom dynamit även sysslade med forskning om legeringsämnen vid ståltillverkning, elektroanalys vid aluminium- och sodatillverkning, han gjorde bl a den första

aluminiumbåten i världen, framställning av syntetiskt läder och gummi och konstsilke. Det finns en riktigt fin klänning uppsydd i hans material på Tekniska Museet i Stockholm)
Källa: Lennart Kellstaf

LITE OM ALFREDS LIV...

Alfred hade det arbetsamt förutom sin dåliga hälsa. Han uppfann bl a Nobelkrutet, Ballistiten, som blev det mest effektiva och dessutom rökfria krutet. Många uppfinnare hade en längre tid sysslat med att försöka få fram ett bättre krut men Alfred kom först. Han blev tvingad till ett flertal rättegångar på grund av sina viktiga patent. (Han hade totalt 355 st.) Han fick slåss mot hela länders regeringar och andra som ville lägga beslag på hans uppfinningar. Vissa av dem var mycket användbara inom militären och somliga regeringar var rädda för att deras krigsväsen skulle bli underlägset andra länders.
Vid användningen av det tidigare krutet kunde bara ett skott avlossas sedan uppstod ett kraftigt rökmoln runt honom och i krig var det att lätt se var kanonerna befann sig och det var förödande. Därför kan man förstå att många länder ville åt patentet och ha det för sig själva.

Nobelkrutet, Ballistitet var uppfunnet i Frankrike och därmed ansågs det vara utvecklat krigsmaterial som kunde användes av fiendeland mot Frankrike. Dom

hade tidigare blivit erbjudna patentet men tackat nej och det var Italien som antog Nobelkrutet varför han lät bygga en fabrik som tillverkade krutet. Efter ett tag så ville italienska regeringen förvärva rätten att själva tillverka det, vilket dom fick för en halv million lire. Alfred var då kvar i Paris och nu satte en våldsam tidningspolemik (meningsstrid, SAO) igång mot Nobel. Han beskylldes öppet för spionage och stöld av hemligheter från deras mycket välbevakade monpolförvaltning. Resultatet blev att han hotades med fängelse och hans laboratorium beslagtogs och stängdes. Hans licenser för vapeninnehav och experiment drogs in. Tillverkningen av Ballistit förbjöds i hans fabrik och ett färdigt provlager beslagtogs. Han blev tvungen att gå i landsflykt och begav sig till Italien. Han tog med sig den utrustning som fanns kvar och några få privata tillhörigheter bland annat sin mors porträtt, målat av Anders Zorn. Villan i San Remo döpte han till Villa Nobel och sedan hoppades han att det fina klimatet skulle förbättra hans hälsa med ständiga förkylningssjukdomar, nitroglycerinhuvudvärk och skörbjuggssymptom.
Källa: Internet "Alfred Nobel, hans farfar och hans bröder"

RÄTTEGÅNGARNA OCH ALFRED NOBEL!

Rättegångarna tog hårt på hans hälsa. En tid därefter dog hans bror Ludvig och det berörde honom svårt. Dessutom trodde alla tidningar i världen att det var Alfred som dött. Han fick under sin levnad det tvivelaktiga nöjet att läsa sitt eftermäle, världens uppfattning och dom om sin person och gärning. Bland annat kallades han av en del tidningar för "Dödens Köpman" och nästan 50 % av det tidningarna skrev var dessutom helt felaktigt. Knappast någon uppmuntrande läsning för honom. Alfred hatade krig. Trots detta hade han uppfunnit sprängämnen som både kunde användas i bomber och krut som gjorde gevär och kanoner betydligt effektivare och farligare, än dom tidigare. För att kunna förhindra krig, förklarade han; var man tvungen att göra vapnen så effektiva så ingen skulle våga använda dem. Han funderade även på andra sätt att förhindra länder att starta krig. Hans förslag var att bilda en organisation som tvingade länder som tänkte kriga att låta en speciell domstol avgöra den fråga de hade blivit oeniga om. Detta var tankar som låg till grund för FN´s ("Förenta Nationerna") bildande.

Alfreds korrespondens finns bevarad och den består av brev på fyra språk till olika medarbetare i olika länder i samband med dessa beklagliga händelser och är praktstycken av klarhet och bitande ironi om människor, politik och stat. Breven visar också att den betydande förlusten av pengar upprörde honom oändligt mycket

mindre än hans betrodda medarbetares svek och snikenhet och den ruttna moralen hos statens inblandade ämbetsmän.
"Jag känner mig fullkomligt utledsen på sprängämnesbranchen, i vilken man ständigt och jämt snavar över olyckor, förordningar, stoppsignaler, pedanteri, bovstreck och andra obehagligheter. Jag längtar efter lugn och ro och ville ägna min tid åt vetenskapliga experiment, vilket är omöjligt när varenda dag bjuder nya bekymmer.... Jag önskar absolut att dra mig tillbaka från affärer, varje slag av affärer... För mig är det rena tortyren att agera fredsmäklare i ett gamarnas näste. Det finns inte den ringaste anledning varför jag, som inte är utbildad för affärsverksamhet och som innerligt avskyr den, skall plågas med dessa affärssaker, om vilka jag vet mindre än Gubben i månen. De amerikanska, svenska och norska bolagen har varit framgångsrika utan att besvära mig med sina affärstransaktioner, och jag kan inte inse varför inte de andra bolagen skulle kunna handla på samma sätt."

Sedan avsade sig Nobel med en "lättnadens suck" som ledamot i samtliga styrelser för dynamitbolagen. Han behöll sin dominerande och inflytelserika ställning genom dels stort aktieägande och den absoluta respekt han på alla håll åtnjöt, dels genom de förhoppningar man alltjämt hyste för hans fortsatta verksamhet som uppfinnare som inte skulle komma på skam.
Källa: Internet "Alfred Nobel, hans farfar och hans bröder"

ALFREDS "KNEP" I MOTGÅNGARNA!

För att få utlopp för sina känslor tog Alfred, som så ofta i livet, till pennan och skrev privat en liten säregen, dramatiserad och inte så lite sarkastisk skildring av en engelsk patentprocess. Aktstycket, som finns bevarat i original är typiskt för sin upphovsman.

Han har kallat parodin "The Patentbacillus" och gycklar däri friskt med rättvisa och byråkrati i allmänhet och corditprocessen och under täcknamn däri medverkande personer i synnerhet.

Till sina medarbetare på olika håll i världen skrev han efter patentprocessens nederlag i England följande:
"Fru Justitia har ju alltid haft förlamning i benen och därför varit förskräckligt långsam av sig, men nu när det slagit sig på huvudet också, så verkar hon för galen t o m för ett dårhus... Jag kan kosta på mig att vara likgiltig för den pekunjära (penningmässiga) sidan av saken, men jag kan inte komma ifrån min djupa avsky mot den nedrighet som ådagalagts."
Källa: Internet "Alfred Nobel, hans farfar och hans bröder"

Alfred lite mer "privat"

Sommaren 1875 hade Alfred Nobel vistats på kurort då sommaren krävdes för "hälsans vårdande" och ursäktar sig i brevet och nu hade Alarik blivit så döv att Alfred måste skrika i hans öra när de träffades. Alfred var fortfarande ungkarl men Alarik var gift och hade barn men flickor torde ändå ha varit ett kärt samtalsämne för dem båda alltsedan puberteten.

Brev till Alarik Liedbeck från Alfred 1875.

Käre Broder Alarik! Paris d. 26/10 1875

Mycken, mycken tack, min gode vän, för brev och telegrammen. Jag har varit för lat i besvarandet deraf, men ser Du jag har under hela sommaren och eftersommaren måst plåstra om min kroppsliga lekamen, och som reflexföljd även den andliga, ty congestioner (blodträngningar) åt [av?] hjernan hafva satt ögonen i det opraktiska skick att ej kunna begagnas mycket, ej ens för det nödvändigaste och nyttiga samt redan i Bibeln rekommenderade behofvet att titta på vackra flickor. A propos! har du ingen källa för en den allra sötaste lilla Gouvernante som jag nyligen såg i Wien, och vad hvars blotta åsyn hela manskönets två munnar torde vattnas. Alldeles Prima qualitet, nec plus ultra om Du så vill.
Nog derom, fastän det nog är hårdt att lemna ämnet.
Om Wallenbergska krutet verkligen är bra vore det skäl att underhandla med honom. Men han bör ej göra sig några illusioner rörandet värdet af en ny uppfinning i den vägen.[....]

Sedan följer en lång utredning om det Wallenbergska krutet
Källa: Mitt Hjärta, V Sjöman. Opubl. Jfr Erik Berggren/Naboth Hedin i november 1957.

Vem var Alarik Liedbeck?

Ingenjören Alarik Liedbeck var fabriksföreståndare i Vinterviken 1866 -1875 och genomförde många av de förbättringar av verksamheten som genomfördes vid Vinterviken. Han betydde mycket för Alfred Nobel och Vinterviken och hela "Nobelimperiet" och förtjänar att omnämnas.

1876 erhöll Alfred Nobel svenskt patent under 12 år på framställning av spränggelatin (gelatinerad dynamitmassa) och på tillverkning och därav bereda sprängämnen. Under detta och följande år pågick praktiska experiment och provtillverkningar på laboratorierna i världen och vid dessa hade Alfred stor nytta av sin medhjälpare och vän. Innan han lämnade Vinterviken hade han utarbetat nya förslag till denitreringsanläggningen för tillvaratagande av salptersyra från restsyran och minska förbrukningen med ca 20%.

Det upprättades en gemensam teknisk konsultativ avdelning för de olika dynamitfabrikerna. Till chef utsågs den framstående svenske ingenjören och sprängämnesteknikern Alarik Liedbeck. Resultatet blev att man samlade alla dynamitfabriker under två stora trustbolag Nobel Dynamit Trust Co och "Syndicat des Fabriques de Dynamite". Hans mycket stora kunskaper och praktiska erfarenheter kom nu endast fabriken i Vinterviken indirekt tillgodo.

Alfred har bl a skrivit följande om Liedbeck i ett brev 1872 till brodern Robert Nobel:

[....] Liedbeck tycker jag mer och mer om. Hederligare, hjertligare och klokare menniska kan man söka efter om dagen med lanterna.[....]

Alarik Liedbeck dog 1912.
Källa: Nitroglycerinaktiebolaget 1864 – 1964

Alfred annonserade också 1876 anonymt i Neue Freie Presse:

Ein sehr richer, hochgebildeter, älterer Herr, der in Paris lebt, sucht eine sprachenkundige Dame, gleichfalls gesetzten Alters, als Sekrerärin und zur Oberaufsicht des Haushalts.
Källa: Bertha von Sutter, Memoiren 1909 sid 131

Mycket rik, högutbildad äldre herre som bor i Paris. Söker språkkunnig dam, likaså i mogen ålder som sekreterare och hushållerska.

Bertha, sedemera von Sutter, fick tjänsten.

ALFRED NOBEL DÖR 1896 I ITALIEN

Alfred Nobel hade då fabriker i:

Australien 1 st	USA 6 st	Japan 1 st	Frankrike 7 st
Brasilien 1 st	Sydafrika 2 st	Ryssland/Finland 3 st	Grekland 1 st
Tyskland 23 st	Österrike/Ungern 6 st	Sverige 5 st	Norge 2 st
Italien 3 st	Kanada 3 st	Venezuela 1 st	Spanien 10 st
Portugal 2 st	Storbrittanien 8 st	Belgien 3 st	Schweiz 1 st

Sammanställning av viktiga år i Alfred Nobels liv

1833 Alfred Nobel föds den 21 oktober i Stockholm.
1842 Familjen flyttar till S:t Petersburg.
1850-1852 Reser till Amerika och arbetar en tid hos John Ericsson.
1857 Studerar nitroglycerin och sprängämnen i Paris.
1864 "Verkstaden" vid Heleneborg exploderar och brodern Emil med flera omkommer.
1865 Grundar NitroglycerinAktiebolaget Stockholm i Vinterviken och en nitroglycerinfabrik i Tyskland, Krümmel nära Hamburg, bolaget "Nobel & CO" och uppfinner dynamiten. (gurdynamiten)
1866 Reser han till Amerika för att genomdriva sina patent på bl a "sprängoljan" och grunda fabriker. Han bildade den 27 juni det amerikanska bolaget "United States Blasting Oil Company"
1867 Får patent på dynamiten i Sverige, England och Amerika och även "Nobeltändaren" (en sprängkapsel med "knallkvicksivler). En välsignelse för Alfred då sprängoljan skördat över 200 dödsoffer i Amerika och under transporterna, främst sjötransporterna
1871 Grundar fabriken i Ardeer i Skottland.
1872 Avlider hans far Immanuel Nobel i Stockholm
1873 Bosätter sig i Paris.

1875 Uppfinner "spränggelatinet".
1876 Träffar Bertha Kinsky, sedemera gift von Suttner.
1884 Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
1886 Samlas alla dynamitfabriker under två stora trustbolag "The Nobel Dynamit Trust Co Ltd" i London och "Société Céntralé de Dynamite" i Paris.
1887 Uppfinner det röksvaga krutet "Nobelkrut" eller "Ballistit" som det också kallades.
1888 Brodern Ludvig.avlider
1889 Hans mor Andrietta dör i Stockholm.
1890 Bosätter sig i San Remo i Italien.
1894 Köper aktiemajoriteten i AB Bofors järnbruk och kanonverkstad och blir Filosofie hedersdoktor i Uppsala.
1895 Upprättar testamentet i vilket det förordnas om Nobelprisen.
1896 Alfred Nobel avlider den 10 december i San Remo. Den 29 december gravsätts hans stoft i familjegraven på Norra Kyrkogården där hans föräldrar vilar.
Brodern Robert avlider den 7 augusti samma år

Efter: Alfred Nobels död 1896.
1900 Nobelstiftelsens grundstadgar stadfästs den 1 juli av Kunglig Maj:t
1901 den 10 december utdelas de första Nobelprisen.
1902 skapas Nobel-medaljen av konstprofessor E. Lindberg.

TESTAMENTET

Nobels testamente av den 27 november 1895 rymdes på ett pappersark. I ett tillägg om fyra sidor förtecknades olika belopp som skulle utgå till ett antal personer, anhöriga och vänner. Med stor omtanke och en generositet av ovanliga mått belönade Nobel sina närstående med betydande summor, totalt två miljoner kronor.

Copyright; Nobelstiftelsen

"Över hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, av utrednings-
männen realiserat till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, vars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupna året gjort mänskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar, som tillfalla: en del den, som inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning: en del den, som har gjort den viktigaste kemiska upptäckten eller förbättring; en del den, som gjort den viktigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän; en del den, som inom litteraturen har producerat den utmärktaste i idealisk riktning; och en del åt den, som verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser. Prisen för fysik och kemi utdelas av Svenska Vetenskapsakademien; för fysiologiska eller medicinska arbeten av Karolinska institutet i Stockholm; för litteraturen av Akademien i Stockholm samt för fredsförfäktare av ett utskott av fem personer, som väljas av Norska Stortinget. Det är min uttryckliga vilja att vid prisutdelningen intet avseende fästes vid någon slags nationalitets-
tillhörighet, sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är skandinav eller ej"
Källa:G Johannes, Nobeliana

Copyright:Nobelstiftelsen