EXPLOSIONEN VID HELENEBORG
| 1864 3/9 kl 10,30 explosion i laboratoriet för glycerinkrut. Antaglig orsak: oförsiktighet av Emil Nobel vid försök att förenkla sprängoljans beredningsmetod. "Försummelse av |
6 personer omkommo:
Emil Oscar Nobel, 21 år studerande |
Nya Dagligt Allehanda 3 sept 1864
Förfärlig olyckshändelse i Stockholm
| Idag vid pass halv 11 f.m. hördes vitt omkring en stark knall, vilken tycktes antyda en explosion och strax därefter angavs medelst klämtning från Maria kyrktorn, att elden var lös å Södermalm. Inom kort erfor man att å Heleneborgs egendom, belägen inom huvudstadens område vid Pålsundet eller det s. k. Långholmssundet, en där tätt invid stranden befintlig byggnad av trä, som av ingenjören Nobel f. n. begagnas till laboratorium för tillverkning av glycerinkrut och till magasin, sprungit i luften. Ögonvittnen omtala, att då explosionen skedde, en stark eldpelare med högrött sken under virvlande rörelse ögonblickligt uppsteg i luften och därefter inom en kort stund åter alldeles försvann. Beklagligtvis spilldes vid denna olyckshändelse flera människoliv. Så fort den uppkomna elden hunnit dämpas, vartill endast erfordrades en kort stund, bemärktes runt omkring |
byggnaden flera svårt brända och ohyggligt stympade döda människor, vilka vid explosionens inträffande synas hava ögonblickligen förlorat livet. Med säkerhet kan nämnas, att minst 5 personer dödats, ehuru det under den förfärliga oredan, som för tillfället på stället uppkom, uppgavs, att ända t o m 8 lik anträffats och möjligen ännu flera finnas begravna under ruinerna. Bland de stympade liken påstod man sig hava igenkänt en ung ingenjör. En av hr Nobels närmare anhöriga skall hava kommit ifrån olyckan med en skada i huvudet. Även har bland de omnämnda döda liket efter en minderårig gosse anträffats och är det ännu obekant, huruvida han vid tillfället vistats inne i laboratoriet eller utanför detsamma. En smedshustru, boende i en närliggande byggnad och som då explosionen skedde skall hava stått vid sin spisel, skadades så |
illa i huvudet, att hon i medvetslöst tillstånd blev omkr halv 12 middag nedburen i en båt för att till lasarettet avföras. Dessutom fördes sedemera även en karl, svårt lemlästad och nära döende, till lasarettet. Själva byggnaden, där explosionen skedde, låg inom ett enda ögonblick alldeles i ruiner. De runt däromkring belägna boningshusen skadades högst betydligt till både väggar, fönster och tak ävensom invändigt; och en mängd större och smärre träspillror syntes liggande på de sönderkrossade taken. Å de på andra sidan om sundet liggande byggnader söndersprängdes alla fönsterrutorna ävensom en mängd rutor i byggnaden på ganska långt avstånd därifrån. Heleneborgs egendom tillhör f. n. grosshandlare Burmester. Orsaken till olyckshändelsen är ej ännu känd, men torde dock möjligen vid en blivande undersökning kunna närmare utredas. Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv |
DOMSTOLS- OCH POLISÄRENDEN
| Explosionen vid Heleneborg. Den vid Heleborgs egendom å där varande laboratorium förlidne lördag inträffade en olyckshändelse hade till igår utlockat en ganska betydlig del av huvudstadens innevånare för att taga i ögonsikte den förstörelse, som genom den beklagansvärda händelsen uppkommit. Hela dagen långt in på aftonen vimlade Hornsgatan av såväl åkande som gående, vilka styrde sin färd till Heleneborg och dessutom gjorde de mellan staden och Liljeholmen gående ångsluparna under hela dagens lopp ständiga resor till stället, för var gång medförde så många passagerare, som fartygen kunde inrymma. |
tillstädeskommo nedannämnda personer, vilka, var efter annan hörde, berättade: Grosshandlare Burmester, ägare till ifrågavarande egendom: att han för trenne år sedan till ingenjören Nobel uthyrt det till egendomen hörande större boningshuset, varest Nobel med sin familj alltsedan bott; att han på våren detta år ytterligare upplåtit några intill boningshuset liggande uthus, där Nobel sagt sig ämna anställa kemiska experimenter för beredning av glycerinolja, därvid dock Nobel försäkrat Burmester därom, att ifrågavarande kemiska beredning icke vore förenad med minsta fara. Jämte dessa uthus hade Nobel tillåtits taga i besittning den intill gemensamma gränsande gräsplan, vilken han med ett plank inhägnat. Å denna plan hade Nobel verkställt sina experimenter. | Om olyckshändelsen i övrigt hade Burmester sig ingenting bekant. Ingenjören Nobel, en man om några femtio års ålder, förmälde härefter, att olyckan vore att tillskriva någon oförsiktighet hos hans vid tillfället omkomne son, vilken 21 år gammal och på de tider, han icke tillbragte i Uppsala, brukade biträda fadern vid de av denne anställda kemiska försök. Sedan ingenjören Nobel tillkännagivit, att han kort före explosionens inträffande varit inne på gården, där han lämnat efter sig sin son och dennes jämnårige kamrat, studeranden vid nämnda universitet C. E. Hertzman, vilken av intresse för saken utbett sig att få biträda vid ovannämnda kemiska experimenter, inlämnade han, till närmare belysning av saken, en skrift av följande lydelse;se artikeln nedan. Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv |
Till Poliskammaren i Stockholm
| Här följer ett långt brev till polismyndigheten där Immanuel Nobel förklarar tillvägagångssättet vid tillverkningen av nitroglycerin och att den kan tillgå på två sätt och att olyckan haft sitt upphov i ett av sonen gjort försök att förenkla sprängoljans beredningsmetod. Han fortsätter det långa brevet med övertygelser om nitroglycerinets oförmåga att explodera genom att räkna upp punkter som bevis på detta. Han nämner t ex att nitroglycerin är antändbart utan explosion, brinner som en olja, men med mindre fara, ty den slocknar av sig själv. Han |
nämner experiment han gjort i glaskärl i samband med upphettning och funnit att endast en ringa del exploderat och resten kringkastats. Sedan räknar han upp bergssprängningar som bevis mot totalexplosioner och att nitroglycerin i verkligheten, utan direkt upphettning till 180 C i ett kärl med starka väggar är ytterst svårt att bringa till totalexplosion. Han avslutar brevet med att en olyckshändelse som denna bör inte mera kunna inträffa vid nitroglyceringtillverkningen. |
| N. D. A 5.9 1864 Efter uppläsandet av denna skrift (till Poliskammaren) förmälde Nobel, att , ehuru han själv stod på ett avstånd av ungefär 50 alnar från den punkt, där explosionen skedde, han dock kommit alldeles oskadd undan. Större och mindre stenar slogo dock ned runt omkring honom, men besynnerligt nog träffades han icke av någon av dessa. Hans hustru och en annan hans son* blevo däremot vid tillfället mer eller mindre skadade. De personer, vilka utom hans 21-årige son Emil Oscar genom explosionen förlorade livet, voro; förenämnde Hertzman, om vilken Nobel icke kunde i avseende på ålder, hemort och anhöriga lämna några närmare uppgifter; ynglingen Herman Nord, 13 år gammal och son till en timmerman vid Långholmsvarvet; 19-åriga flickan Maria Nordqvist, dotter till en vid Heleneborg boende arbetskarl, vilken flicka sedan sistlidne vinter biträtt vid Nobels fabrikation och därunder enligt N.s nu fällda yttrande visat ett synnerligt förstånd vid utförandet av de henne anförtrodda arbeten, samt |
snickeriarbetaren Johan Peter Nyman, 45 år gammal, boende i närheten av Heleneborg, vilken avled på vägen, under det han forslades till lasarettet. Dessa trenne personer voro för Nobels räkning sysselsatta vid hans under anläggning varande fabrik. Härförutom blev smedsmästaren vid Långholmen Anderssons hustru Anna Helena Andersson och snickeriarbetaren Roséns hustru, bägge beboende i var sin lägenhet på nedre botten uti det på andra sidan om den instängda planen liggande huset, skadade, den förra livsfarligt och den senare mindre svårt. Några dagar före explosionen, berättades vid förhöret, skall hustru Andersson hava yttrat till någon, då hon såg en mängd buteljer innehållande syra bäras till Nobel: "Nu bär Nobel åter upp några sådana där helvetesmaskiner. Gud vet, hur det går med oss en vacker dag." Uti sistnämnda hus bodde fyra hushåll, nämligen utom Anderssons och Roséns tullupplysningsmannen Ihle och verkmästaren vid Bergsunds Bruk Wickström, och alla dessas lösegendom | blev genom explosionen nära nog totalt förstörd, liksom huset är fullkomligt ramponerat. På särskild fråga upplyste grosshandlare Burmester, att han i början av detta års sommar med anledning därav, att flera hans övriga hyresgäster klagat över det farliga grannskapet, vänt sig till Nobel med förfrågningar rörande dennes experimenter, därvid Nobel livligt försäkrat honom, att ingen fara vore förenad med hans kemiska beredningar. Denna försäkran hade dock föga stillat farhågorna, och några av de grannar, som nu fått svårt lida av denna sin närhet med fabriken, hade ofta sinsemellan med oro talat om densamma. Några av dem, som genom denna händelse förlorat sitt lösörebo, hade detsamma brandförsäkrat, men andra icke, och bland dessa senare befanns sig Nobel själv. Fråga blir dessutom, huruvida försäkringsbolag anser sig skyldigt att i detta fall utbetala någon ersättning. För anställandet av besiktning på stället blev undersökningen härefter uppskjuten till annan dag. Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv * framgår inte någonstans att någon av de övriga bröderna Nobel vore närvarande vid olyckan. |
ALFRED NOBEL bemöter AFTONBLADETS
ARTIKEL den 3.9 1864
| Till RED. av Aftonbladet. Som tidningsberättelserna innehålla några misstag, vill jag redovisa för vad jag vet om anledningen till explosionen. Min far hade vid Helenborg anlagt ett laboratorium för beredning av nitroglycerin. Att i närheten av boningshus tillverka ett ämne av så ofantlig kraft är visserligen oförsiktigt, men själva detta sprängmedels egendomliga egenskaper ha gjort, att vi ansett faran så gott som ingen. Det låter t ex antända sig utan explosion och fortfar ej ens att brinna, såsom vore fallet med vanlig olja, utan slocknar av sig självt, då den brinnande kroppen fråntages. I de flesta fall slocknar även denna i sprängoljan liksom vatten. Om man på ett städ häller några droppar och vidrör dem med ett glödande järn, så hörs blott ett svagt ljud under stark gasutveckling. Ett hammarslag åstadkommer en våldsam explosion men endast av den ringa del, som kunnat träffas av slaget. Resten återfinnes oförbränd på städet. [.....] Detta är inledningen på Alfred Nobels redovisning av nitroglycerinets ofarlighet. Efter en lång genomgående beskrivning av bergssprängning och en sprängteknisk utläggning om nitroglycerinantändning med krut vid bergssprängningar fortsätter han; Frågan ställer sig därföre, i sin form av framtida varning, vad har väl kunnat ge anledning till en sådan olyckshändelse vid behandling av ett ämne, hur föga är skadelöst mot eld? Några av min avlidne bror fällda yttranden ge den enda upplysning. Han hade tillämnat något experiment med en av honom uttänkt förväxling i beredningsmetoden. Olyckligtvis lärer han ha begått det sorgliga misstaget att göra ett nytt försök i för stor skala och utan termometer för att avläsa temperaturens stigande. Han visste fullkomligen, vilken fara som är förknippad med nitroglycerinets |
uppvärmning till 180 C., och att en sådan uppvärmning är det enda, för vilket man måste akta sig vid dess behandling. Men han måste ha förbisett, att vissa vätskors kemiska reaktion kunna åstadkomma en sådan värmeförhöjning såväl som direkt eld. Min bror hade föreslagit att rena den råa glycerinen, som i Stockholm finnes i handeln, genom dess behandling med salpetersyra. Därvid oxiderar icke glycerinen utan blott främmande ämnen (varav den är förorenad). Dessa avskiljes i form av flockar och kunna genom filtrering frånskiljas. Sådana ämnen taga ofta eld eller ge i bästa fall stark värmeutveckling i kontakt med salpetersyran. Jag förmodar, att sådan glycerin blivit satt till den brukliga syreblandningen och att de däri befintliga halvförkolnade ämnena, där de kommit i kontakt med syran, producerat en värmeförhöjning från det normala (högst 60C ) som är alldeles harmlös, till 180 C, varvid explosionen äger rum. Även detta fel skulle likväl icke medfört någon fara, om blandningen enligt föreskrift genast blivit utgjuten i kallt vatten i stället för att låta reaktionen fortgå, som säkerligen varit fallet. Jag hade hoppats, att införandet av det nya sprängmedlet, oavsett dess andra stora förmåner, skulle göra slut på den bedrövliga listan av bergshanteringens offer. Därtill är det även bestämt, såsom en nära framtid torde bevisa, men dess nytta för det allmänna kan icke utplåna släkts och vänners sorg över de förluster de lidit. Betraktat däremot från humanitetens och statsekonomiens synpunkt av inbesparing i liv och arbete, kan icke nekas, att alla förmåner stå på sprängoljans sida framför krutets. Att "ladda eld" därmed är omöjligt. Det finnes mig veterligen ingen statistisk tabell över årliga offer för den vanliga laddningen i Sverige. Men jag har efterfrågat vid många gruvor, och alla hava offerlistor. |
Vad åter beredningen och förvarandet angår, är frågan klar med några ord. Vanligt krut fordrar tid att torka. Stora förråder måste hållas, och de flesta av våra kruthus hava varit utsatta för mer än en explosion. Nitroglycerinet däremot kan beredas på några timmar och är genast färdigt att användas. Det kan dessutom genast avtappas och förvaras, om man önskar, under vatten, vari det är olösligt t ex på tunnor nedsänkta i floder. Större kvantum behöver således aldrig finnas inom fabriken eller utsättas ens för någon imaginär fara, än det som beredes för dagen. Beredningen av vanligt krut är som man vet förknippat med mycket fara och fordrar många försiktighetsmått. Vid nitroglycerinets beredning däremot fordras blott, att man gör bruk av föreskrivna materialier och icke frångår den angivna metoden. Om man så vill kan termometern så konstrueras, att dess höjning vid beredningen reglerar glycerinets självmatning, varvid temperaturens stegrande över fryspunkten blir omöjlig och varje fara otänkbar, emedan kranen slutes och reaktionen upphör. Om eld kommer åt förråden av vanligt krut, så exploderar det hela. Detta är ej fallet med nitroglycerinet. Explosionen vid Heleneborg har rasat förfärligt, där den träffat, men för den, som känner dess verkningar är det tydligt, att blott en ringa del exploderat av det kvantum, som varit berett. Det fanns nämligen över 300 kvantum skålp. som samma morgon skulle expedieras. Att döma efter effekten kan högst 30 skålp. hava exploderat, resten är kringkastad oförbränd. A. Nobel Aftonbladet 7.9 1864. Artikeln finns i sin helhet på Kungliga Biblioteket i Stockholm. |
Bemötande av ALFRED NOBELS artikel i AFTONBLADET
| Några ord om hr Nobels glycerinkrut. (Insänt) I anledning av hr A Nobels skrivelse till Aftonbladet, införd i samma tidning den 7 sept., angående explosionen å Heleneborg, torde det tillåtas att i följd av hr N:s sätt att i vissa fall på sanningens bekostnad utpuffa det av honom tillverkade nitroglycerinkrutets många förträffliga egenskaper framställa några anmärkningar, så mycket mer befogade, som obekantskap med de anmärkta förhållandena kan medföra många olyckor. Att det s k glycerinkrutet såsom sprängningsmedel äger en förvånande styrka och troligen kommer att vid bergsprängning ovan jord till stor del att uttränga det gamla bergkrutet är säkert, men beredningen därav måste så förändras, att den starka gifthalt, som det nu innehåller, borttages. Enligt säkra analyser innehåller glycerin ett bland de starkaste gifter; endast en droppe därav är tillräcklig att förorsaka huvudyrsel. Detta har hr N. visligen förtegat, då han rekommenderar sin vara för sprängningar i gruvor och tunnlar. Han borde dock veta, att gasen, som uppkommer vid sprängning med glycerinkrut, förpestar luften på sådana ställen, där obetydlig |
eller ingen luftväxling äger rum, och skola således flera arbetare långsamt lönnmördas, än som hr N. genom sina åberopande statistiska tabeller kan bevisa blivit offer för det hitintills varande laddningssättet. Hr N. är i detta fall långt efter sin tid, då han icke vet eller kanske (icke) vill veta, att sedan de s.k. säkerhetsrören kommit att begagnas vid bergsprängningen icke några av de rysligheter kunna inträffa, som hr N. genom sitt glycerinkrut vill förekomma, ty de äro redan förekomna. Hr N. påstår, att vanligt bergkrut är farligare än hans glycerinkrut, emedan det antändes genom eld; hr N. har likväl själv sagt, att hans glycerinkrut icke allenast tändes genom stark värme, d.v.s. eld, utan ock genom hårda slag och friktion. Detta är således vida farligare än vanligt krut, helst som hr N:s uppgift, att glycerin icke exploderar förrän vid 180 graders värme, icke är enlig med samma förhållandet; ty den exploderar vid vida lägre temperatur, synnerligast då den ej är väl renad, vilket dock hr N. medgiver, då han i sin skrift säger, att sådana ämnen, som finns i glycerin, ofta taga eld. - Hr N. avmålar tillverkningen av vanliga krutet såsom |
högst farlig och omtalar vid krutbruken ofta inträffade explosioner. Han tyckes då redan hava glömt att hans fabrik, som endast hade en kort tillvaro, förorsakade genom explosion den nogsamt kända olyckan på Heleneborg, som kostade så många människors liv, då endast 30 skålp. av hans glycerinkrut antändes; huru ryslig skulle icke då förstörelsen varit, om hela lagret exploderat. Vi äro övertygade, att vederbörande, som blundar vid hr N:s fabriks anläggande, skola med mera uppmärksamhet tillse, att det rysliga gift, som under namn av glycerin en tid funnits att tillgå för vilken som helst, numera icke får säljas under annan kontroll än vanliga gifter. - Glyceringiftet kan mindre än andra gifter upptäckas, då det innehåller en angenäm smak och sötma och således inblandat i födoämnen lätt förtäras. Först sedan hr N. lyckats borttaga de livsfarliga egenheter, som hans glycerinkrut innehåller, må han huru som helst utpuffa sin vara, och den skall då med tacksamhet emottagas. N.D.A. 21.9 1864 Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv |
DOMSTOLS- OCH POLISÄRENDEN
RÅDHUSRÄTTENS 3:dje AVDELNING 7.11 1864
| Vid Rådhusrättens 3:e avdelning fortsattes i går rannsakningen angående anledningen till olyckshändelser, som föreföllo genom den vid egendomen inträffade explosionen av s. k. glycerinkrut. Närvarande vid rannsakningen voro allm. åklagaren, stadsfiskalen Silversparre samt åtskilliga personer, som vid olyckstillfället gjorde förluster, käranden, såsom svarande ingenjören Nobel samt grosshandlaren Burmester. Flera vittnen avhördes denna dag, och bland dessa uppgåvos av ett par personer, att jämväl vanligt krut funnits förvarat i laboratoriet, ävensom det påstods, att en laddad undervattensmina jämväl där befunnits. Dessa uppgifter bestredos dock av Nobel, som uppgav, att det endast varit andra kemiska preparater, som liknade krut till utseendet, ävensom han uppgav, att alla undervattensminorna först å Skeppsholmen vid de med dem anställda försöken blivit laddade. Åklagaren tillfrågade Nobel, om icke glycerinkrutet vore giftigt, men denne sistnämnde uppgav, att krutet icke |
vore farligare, än att han flera gånger kunnat smaka på detsamma utan att därav röna någon olägenhet. F.ö. yrkade Nobel, att hans preparater måtte bliva undersökta vid Teknologiska Institutet för att få detta förhållande närmare utrönt. Därförutan [-förutom] företeddes ett av amanuensen vid Serafimerlasarettet utfärdat läkarintyg därom, att klensmedmästaren Er. Anderssons hustru, vilken dit blivit förd till följd av vid olyckstillfället erhållna skador, sedemera där avlidit till följd av erhållna förgiftade skottsår i huvudet samt å bålen och armarne. Uppgiften därom, att omkr. 1 500 skarpa skott i patroner inlagda jämväl vid tillfället skulle ha varit liggande i laboratoriet, bestreds även av Nobel. För målets vidare utredning blev rannsakningen därom uppskjuten på fjorton dagar. N.D.A. 8.11 1864 Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv |
RÅDHUSRÄTTEN 3:dje AVDELNING 23.12 1864
| Målet angående explosionen å lägenheten Heleneborg förevar ånyo i går på Rådhusrättens 3:dje avdeln., och var därvid närvarande åtskilliga personer, vilka nu närmare bestämde de av dem förut framställda ersättningsanspråk för den förlust de lidit genom olyckshändelsen ävensom svarandena, ingenjören E (Immanuel, min anmärkn). Nobel och grosshandlaren N. W. Burmester. Timmermannen C. J. Nord samt kammarskrivaren Bergstén och bokhållaren K. Öhlin anmälde till en början, att de av hr Nobel blivit nöjaktigt gottgjorda för den förlust de genom olyckshändelsen fått vidkännas, varförutan [-förutom] en annan | målsägare, tullupplysningsmannen Ihle medgav sig hava av hr Burmester erhållit ersättning. Ombudsmannen för Kungl. Fångvårdsstyrelsen hr Th. Severin Lundberg och Långholmens Varvsaktiebolags fullmäktige, byggmästaren G. Gummesson, fordrade ersättning, den förre med 110 rdr. (riksdaler) 39 öre för vid olyckshändelsen sönderslagna fönsterrutor å Långholmen, och den senare med 504 rdr. 75 öre, vilket belopp hr G. dock slutligen nedsatte till jämt 300 rdr. Grosshandlare A. W. Frestadius fordrade 29 rdr. och grosshandlare E. Brisman, som genom katastrofen förlorat egendomen, | uppskattad i värde till 350 rdr., yrkade gottgörelse av svarandena eller vilkendera av dem bäst gälda gitte, så framt ej brandstodsbolaget däri egendomen var assurerad, ersätter honom, varförutan [-förutom] hr B. särskilt fordrade, att av hr Burmester återfå en månads hyra med 44 rdr. mot vilket senare yrkade Burmester icke hade någonting att invända, men han bestred alla övriga. Hr Nobel däremot bestred endast Fångvårdsstyrelsens fordran, som han ansåg vara helt och hållet orättmätig. Målet uppsköts ytterligare. N. D. A. 20.12 1864 Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv |
|
Till Red. av Tidn. Nya Dagligt Allehanda.
I gårdagens n:r av Tit. tidning förekommer bland andra, som framställt ersättningsanspråk mot hr Nobel och Burmester, även undertecknad. Då ingen förlust tillskyndades mig medelst ifrågavarande explosion, kan ersättning från min sida så mycket mindre kunnat ifrågakomma, om rättelse varav jag alltså anhåller. |
För att förtydliga avses hr eller ingenjören Nobel i alla texterna Alfred Nobels far Immanuel Nobel. Alfred Nobel finns bara med i sin inlaga till Aftonbladet och Ny Dags Allehandas bemötande av detta inlägg i Aftonbladet. Det fanns naturligtvis fler tidningar som skrev om olyckan och dom artiklarna går alla att läsa på Kungliga biblioteket.