EXPLOSIONERNA VID VINTERVIKEN

DEN FÖRSTA EXPLOSIONEN 11 JUNI 1868

Explosionen inträffade i en byggnad som beskrivs på följande sätt: ett envåningshus av trä, indelat i sex rum. Två rum vid ena gaveln disponerades av Robert Nobel såsom bostad och kontor, två rum vid den andra gaveln användes av en plåtslagare, dels som bostad, dels verkstad med härd och öppen eld. Mitt i huset låg två rum, avsedda för rening och förvaring av sprängolja samt patronering för gurdynamit. Här fanns vid tillfället 450 kg explosiva hel- och halvfabrikat. Och i ett närbeläget "fabrikshus" - sannolikt ett nitrerhus där nitroglycerin framställdes och separerades - fanns ytterligare 250 kg sprängmedel. [.....] Robert Nobel och Alarik Liedbeck befann sig tillfälligtvis på annat håll och undgick därigenom att skadas.
Källa: Nitroglycerin Aktiebolaget 1864 - 1964

1868 11/6 kl 14,30.
Explosionen i laboratoriet där ngl-patroner (nitroglycerinpatroner) tillverkades och som förstördes liksom även ett boningshus och en mindre verkstadslokal.
Antaglig orsak; att omkomne Jakob Pettersson handskats ovarsamt vid undandragandet av de med ngl (nitroglycerin) fyllda Högnäskrukorna och därvid ej upptorkat på golvet spilld olja.
Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Omkomna i explosionen ur kronolänsman Mellins rapport om olyckan.

Bengt Johan Lundholm 69, fd fabrikören, sjuk sängbunden, hans stympade kropp återfanns.
Per Erik Sanberg, kopparslagare, arbetade senast i verkstadsrummet, hans stympade kropp återfanns.
Christina Sandberg, från Hudiksvall, hustru till ovan kopparslagaren Sandberg.
Jacob Pettersson, arbetare från Lerbäck, senast sedd i reningsrummet.
Agnes Lundmark, mamsell 20 år, från Charlottendal, modern och syskon lever.
Carolina Öster, 21 år, gift med ännu levande Per Salomon Öster.
Christina A Pettersson, 22 år, gift med Lars Pettersson sedan en månad.
Augusta Pettersson, 13 år, dotter till arbetaren Lars Erik Pettersson.
Amanda Johansson, 12 år samt hennes far Lars Johansson,
Lars Johansson, 51 år,arbetare far till omkomna Amanda Johanssson 12 år.
Johan Rengström 39 år, boende på Hornstullsgatan 15, Stockholm.
Per Hansson, 40 år, från Skåne, av hans stympade kropp indentifierades på skägget.
Nils Larson, 28 år ogift från Skaraborgs län.
Carl Johan Kjellström, 35 år, f.d kusk från Lövholmen, efterlämnade hustru och enl uppgift två barn.

Endast Lundholm, Sandberg och Hanssons döda kroppar återfanns av de övriga kropparna endast bitar spridda på olika ställen samt resten var söndersplittrade i små smulor och kringförda, påträffades inte. De skadade arbetarna fick föras till sjukhus. Övriga började hjälpa till med att släcka bränder och samla ihop kroppsdelarna efter de omkomna. [.....]

[.....] De materiella skadorna var omfattande men koncentrerade till just laboratoriebyggnaderna. Husen var brandförsäkrade till 53,500 rdr i det engelska bolaget Emperial.[.....]
Källa: Kronolänsman Mellins rapport RA/1206.01 Civildepartimentet I, EI, 1868-0918, Volumnr 980, Aktnr 8b

I AFTONBLADET den 12 juni 1868

kunde man bl a man läsa: [.....] Av laboratoriebyggnaden och de två mindre trähusen som stått alldeles bredvid fanns endast några stenar från grunden och ett par bjälkar.[.....]

I AFTONBLADET den 13 juni 1868

kunde man bl a läsa: [.....] Några obetydliga lemningar, utom de igenkänneliga af liken, hafva äfven påträffats, strödda här och hvar kring den plats, der laboratoriebyggnaden stod, såsom brända benknotor, stympade och förbrända delar af finger, små brunstekta och fnöskeliknande

skinnstycken, en hårfläta och lösslitna hårtoftsar, trasor af kläder, som efter olyckan befunnit hängandes i träden eller liggande på marken. Allt detta är ihopsamlat i ett par korgar - en sorgelig syn. [.....] Källa; Hugo Wester, C-uppsats vt 2001, Stockholms Universitet, Historiska insitutionen.

Av undersökningen framgick:

[.....]att nitroglycerin transporterades in och tappades i det därför avsedda rummet. En av de omkomna hade i uppdrag att tappa nitroglycerin i lerkrukor och förflytta dessa över ett stengolv. Om sprängolja hade spillts på golvet och krukorna drogos över sådana fläckar, uppstod ett knastrande från lokalexplosioner. Arbetskamrater intygade, att de gång på gång hade varnat mannen och tillsagt honom att väl upptorka spilld olja samt att lägga bräden på golvet för att undvika den farliga gnidningen mellan lergodskrukornas botten och det hårda golvet.

Han hade dock ej brytt sig om varningen, och antagligt är, att den första impulsen till explosionen skett genom friktion på ovan angivet sätt. En möjlighet kan ju även ha varit, att tändningen skett från plåtslagarverkstaden, där arbete med öppen eld under dagen pågått. Men som tidningarna samfällt påpekade: det fanns ingen överlevande, som kunde framlägga några bevis. Robert Nobel var för tillfället inne i Stockholm för att möta sin fru, och Alarik Liedbeck var i sin bostad, varför de givetvis undgingo att skadas[.....].

Källa; Dyno Nobel Sweden AB, arkiv

___________________________________________________________________________________________

År 1868 17/7 kl 5.45. Explosion i själva fabriksbyggnaden, som totalt bortsopades. Fabrikationen försiggick på grund av hettan (mkt varm sommar) enbart med nattskift.
Antaglig orsak: självantändning.
Ingen personskada.
Ännu en gång, den 17 juli detta år, skakades Vinterviken av en explosion. Denna gång var det "fabrikshuset", en timrad byggnad, som tidigare använts som ladugård, som gick i luften. Sommaren var mycket varm, och tillverkningen av nitroglycerin hade förlagts till natten och arbetarna hade avlägsnat sig, då det vid 5-tiden på morgonen i sagda fabrikshus, där 800 á 900 kg nitroglycerin förvarades, explosion inträffade. Man ansåg att självsöndring var orsaken. Förutom det helt förstörda fabrikshuset voro skadorna på övriga byggnader helt obetydliga. Några personskador förekommo ju ej. [.....] Myndigheternas reaktion inför de inträffade olyckorna var sådan, att man med oro väntade på Kongl Maj:ts utslag huruvida fabriken skulle få ligga kvar vid Vinterviken eller om den skulle "utan minsta ersättning till bolaget därifrån bortdrivas." [.....]
Källa; Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

______________________________________________________________________________________

År 1874 26/5 kl 8. Explosion i presshuset, varvid närmast liggande byggnader ävensom ångf. "Baltzar von Platen" blevo antända.
Antaglig orsak: ovarsamhet från någon av de i presshuset varande arbetarna. Möjligen, men ej sannolikt, att gnista från "Baltzar von Platen" skulle inkastats genom ett från presshusets tak uppstående luftrör.
12 personer omkommo:

Hans Andersson, förman, ålder okänd
Anders Åkesson, arbetare, ålder okänd
Anton Svensson, arbetare, ålder okänd
gossen Erik Olsson,16 år,
gossen Carl Andersson, 16 år,
flickan Catharina Müller, ålder okänd
flickan Carolina Müller, ålder okänd
flickan Ida Ringqvist, ålder okänd
flickan Ida Danielsson, ålder okänd
flickan Charlotta Larsson, på väg från presshuset, ålder okänd
Fredrik Rosenqvist, murare, ålder okänd
Eric Olsson arbetare, far till gossen Erik Olsson. Han och Fredrik Rosenqvist voro sysselsatta med lossning av salpeter på fartyget Blatzar von Platen, på 15 fots avstånd.
(Skadade:en maskinist på ångbåten fick ena armen avslagen.)
Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Artikel i DN 30.5.1874

I förrgår anträffades vid draggning i Vinterviken liket efter en av de vid explosionen omkomna, flickan Catarina Müller. Ansiktet var fullkomligt oskadat, hela övre delen av kroppen obetydligt söndersliten, men båda benen voro borta. Åtta lik hava nu

funnits. Fem av dem äro ej värre medfarna, än att man kan känna igen dem; de tre däremot äro endast oigenkännliga köttklumpar. De skola i dag begravas å Brännkyrka kyrkogård. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Förhör den 27/5 1874 om explosionen vid Vinterviken.
Som vi i gårdagsbladet nämnde, hölls igår på förmiddagen förhör på stället. Efter Dagbladet redogöra vi här nedan för de särskilda vittnesmålsberättelserna.

Disponenten Spilhammar befann sig, när explosionen inträffade, mellan disponenthuset och den på omkr. 30 fots avstånd från presshuset liggande ångbåten och iakttog, att båten omedelbart efter explosionen fattat eld. Då han kom närmare, såg han besättningen vara i synbar villervalla, sysselsatt med att rädda sina tillhörigheter, samt fabrikens folk i färd med att släcka den på akterdäcket upplagda salpetern med pytsar. Hr S. ropade då till någon av befälet, kaptenen eller maskinisten, att de skulle öppna ventilerna och

sänka båten, men fick till svar: Omöjligt. Kl. omkr. 11 var båten nedbrunnen, men redan en halv timme förut hade fabrikshuset sprungit i luften. Då hr S. kom ned till stranden, voro pack- och fabrikshusen ännu icke antända, men vinden från ångbåten låg åt det senare. Hr S hade sedan blivit omringad av flera hustrur, som voro oroliga för sina män, och när han lugnat dessa, hade han begivit sig till sitt hem för att låta sin tröstlösa familj, se att han ännu vore vid liv. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Härefter kom turen till hr Liedbeck. Han berättade, att han vid explosionens utbrott befunnit sig i närheten av det norr om fabrikshuset liggande separatorshuset samt omedelbart därefter observerat, att de på akterdäck upplagda salpetersäckarna blivit antända. Men elden var till en början så svag, att om hans tillsägelse till besättningen att nedraka säckarna i sjön genast verkställts, all vidare olycka förekommits under den förutsättning likväl, att elden ännu icke hunnit angripa salongen. En dylik åtgärd som den av honom föreslagna eller att nedraka salpetersäckarna, ansåg hr L. möjlig för den 10 man starka besättningen, varvid maskinisten utbrast: "Ja, om vi alla stått på akterdäcket, väntande att varje minut springa i luften." Besättningen hade emellertid endast varit sysselsatt med att rädda sina tillhörigheter, och kaptenen hade icke, såvitt hr L kunnat observera, vidtagit någon åtgärd för att hämma elden utan efter en stund, sedan hr L. förut varit ombord och sett, att lastrummet icke var angripet av elden, samt därefter skyndat upp till syrehuset för att hämta folk och befann sig på återvägen, avlägsnat sig med ett skrin under armen. Branden hade då vuxit i styrka, men kanhända hade då släckning varit möjlig, och hr Liedbäck hade ehuru utan

verkan, skrikit till den mötande besättningen, att den skulle sänka båten. Herr Liedbäck mötte strax därpå förmannen Öster, som underrättade honom om att eld utbrutit i taket till fabrikshuset. Han skyndade då dit och efter några fruktlösa försök att i förening med hr Fiebelkorn medelst fabrikens spruta hämma lågorna räddade han jämte några tillstädeskommande arbetskarlar den under arbete varande nitroglycerinen och alla blandningskärlen, vilket allt fördes till separatorhuset. Före explosionen av fabrikshuset (nitroglycerintillverkningen), vilken inträffade kl 1/2 10, räddades av hr L. även de i det redan då av den bredvid liggande veden antända packshuset förvarade sprängämnena, nämligen två fat nitroglycerin och åtskilliga karduser (förpackningar) dynamitpatroner. Av den starka värmen blevo dessa karduser så upphettade, att det slutligen blev svårt att taga i dem, och hr L. brände sig också lindrigt i handen av den sista farliga bördan, som fanns kvar och som på detta sätt lyckligen blev transporterad till säkert ställe. Kort därpå exploderade fabrikshuset, och hr L. begav sig på båt förbi ångbåten - ty hettan tillät honom icke taga den vanliga vägen - upp i skogen, där han förmärkte att eld utbrutit, för att vidtaga mått och steg för separationshusets räddande. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Maskinisten Pettersson hördes (På ångbåten.) därefter. Sammanfattningsvis framkom i förhöret att kaptenen givit Pettersson order att hämta hans penningskrin i akterhytten. Han hittade inte det utan sprang upp på däck igen men fick då, av akterstäderskan reda på att skrinet stod på en hylla i akterhytten och han skyndsamt fick springa ner igen, då värmen tilltagit så att han svedde sitt hår och sina

kläder av den brinnande salpetern. Folk ropade från stranden att dom skulle skynda sig från fartyget om dom ville behålla livet. Detta fick till följd att hela besättningen i största hast lämnade fartyget och begav sig tillsammans med kaptenen med penningskrinet under armen upp i bergen ca en kvart efter första explosionen. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Underverkmästaren J.T. Fiebelkorn hade, såsom förut nämnts, sett, att allting var i ordning på morgonen och att icke den minsta avvikelse eller förändring i det vanliga skicket var synlig. Kl. något före 8 hade han sammanträffat med fil. dr A. Berg och i dennes sällskap begivit sig ombord på "von Platen". Under det dessa bägge stodo inbegripna i ett samtal med kaptenen Tordeman uppe på däck, inträffade explosionen av det på omkring 20 fots avstånd liggande presshuset. Ingen av dem blev dock skadad; herr Fabeldjurens hatt flög iväg i luften och försvann, herr Berg störtade omkull på däck och fick sina glasögon sönderslagna och kaptenen erhöll en lindrig kontusion: (skrubbsår SA) detta var alltsammans. Herr F. rusade därefter genast fram mot det ställe, där explosionen skett, kom så under den i luften uppslungade pressen och fick därvid en hel mängd brus och brinnande ämnen över sig dock lyckligtvis utan att därav erhålla

några allvarsammare skador. Sedan grusregnet lagt sig, såg han, att eld utbrutit i salpetersäckarna, sprang därför ombord och ropade på vatten, men ingen hörde på honom; alla vore sysselsatta med räddning. Hr. F:s bestämda övertygelse var, att, om sprutan varit i ordning vid första ögonblicket, hade släckning varit möjlig; detta såg han av den verkan några pytsar med vatten, som av honom kastades i elden, medförde. Han klandrade befälet därför, att inga försök blivit gjorda med sprutan. Sedan dess hade herr F. biträtt med och lett släckningen, tills hans krafter blevo så medtagna, att han måste hämta sig en stund, varefter han åter varit sysselsatt med att hämna elden. På särskild fråga förklarade herr F. slutligen, att det ej vore otänkbart, att elden kommit från ångbåten in i presshuset genom den därifrån gående luftrännan, men ville ej påstå att detta varit händelsen. Han hade ej sett några gnistor. 28.5.1874. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

NY DAGLIG ALLEHANDA 2 juni 1874

Sammandrag av mötesartikeln: Den 2 juni utannonserades om en inbjudan den 8 juni kl fem eftrmiddagen, till sammanträde om att söka få aflägsna nämnda fabrik från Stockholms grannskap samt erhålla förbud för dess återuppbyggande som kunna anses nödiga för att trygga lif och egendom för frramtida olyckor. [.....] Till sammanträdet kom ca 40 personer. "Mötet inleddes av landshövding Stråle, som i sitt anförande lämnade en framsställning av de faktiska förhållanden, under vilka fabriken kommit tillstånd och ännu fortfor att befinnas vid Vinterviken trots klagomålen häröver hos både K befhde och K. M:t. och redogjorde för de skäl, på vilka de blivit i alla instanser underkända." [.....] Så småningom blev det nästan tumult då ordföranden kastade ifrån sig ordförandeklubban då J. W. Smitt framförde lugnande besked angående den källare som framförts som en stor

riskfaktor för Stockholms Stad och Spritfabrikerna på Reimersholme som var värda ca 3 millioner otvivelaktigt skulle gå förlorade och framförde kritik mot ordförandens sätt att sköta sitt ordförandeskap.(Man ska veta att det varit flera duster dem emellan då ägaren av spritfabriken varit minst sagt osams med styrelsemedlemmen J W Smitt i Nitroglycerin Aktiebolaget redan innan fabrikerna vid Vinterviken anlades och hela tiden drivit anspråk på att få bort bolaget från Vinterviken samt även protesterat redan vid ansökan att få anlägga fabriken vid Vinterviken 1864.) Nåväl, sakskäl framlades och mötet antog en hållning som varken kallades lugn eller tystlåten och många av besökarna avlägsnade sig under mötet.[.....] "Mötet avslutades med att en kommitté skulle utses vilka ha att vidtaga årgärder, som möjligtvis kunna åstadkomma fabrikens avlägsnande från Vinterviken."

Källa; Dyno Nobel Sweden, Arkiv
På grund av utrymmesskäl kan inte mötesartikeln återges i sin helhet då den upptar 4 st A4 sidor.
Det finns mängder med utredningsmaterial och tidningsartiklar som inte tas med här av samma orsak.
Alla tidningsartiklar finns i sin helhet på Kungliga Biblioteket i Stockholm.

______________________________________________________________________________________

1875 26/1 kl 8,07 exploderade presshus nr 7 vilket helt förstördes.
Antaglig orsak: Vid reparation av press, vilket var förbjudet att utföras utan att först alla ovidkommande personer och allt sprängämne avlägsnats.

4 personer omkommo:
Arbetaren Johan Fredrik Fredriksson, 20 år
Arbeterskan Maria Nordlund, 19 år
Arbeterskan Augusta Andersson, 18 år
Arbeterskan Betty Jonsson, 18 år

Utdrag ur: Bolagets direktionsberättelse för 1875, betr olyckan.

[.....] Av den efterföljande undersökningen framgår, att fabriken nu ombyggts så, att sju patroneringshus voro uppförda i rad efter varandra. De utgjordes av trähus av lätt konstruktion med brädväggar och sågspånsfyllning. Mellan och omkring husen funnos palisader av trä med jordfyllning. I huset fanns vid explosionstillfället ca 50 kg gurdynamit. Den ringa mängden och de skyddande palissaderna gjorde, att den materiella skadan blev relativt liten. Givetvis totalförstördes presshuset i fråga och en av skyddsvallarna vräktes omkull, men denna del av bolagets förlust uppskattas till endast 1000 kr. Man ansåg olyckans orsak hava varit, att den man, som skötte pressen, på något sätt varit oförsiktig och ej följt de föreskrifter, som vid denna tid funnos utarbetade för arbetet inom fabriken. Påfallande är, huru mycket mindre uppmärksamhet denna olycka väckte, trots att ej mindre än fyra personer fingo släppa livet till.[.....] Utanför samtliga presshusen löper ett ångpannerör med sidorör till vart och ett av husen. Vid explosionen sprang det sidorör, som genomgick den sprängda byggnaden, och efter all sannolikhet har man detta att tacka för att förstörelsen ej genom utbrytande eldsvåda fick ännu

större dimensioner, därigenom att den utströmmande ångan dämpade elden. Förutom de fyra dödade skadades i närmaste presshus, vars vägg, sedan pallisaden av det starka trycket förintats, blev genombruten, en kvinna så svårt, att hon måste avföras till lasarettet. Hennes tillstånd ger likväl i dag det bästa hopp om återställande. En karl i samma byggnad erhöll en kontusion, (Sv ordbok: krossår, skrubbsår) vilken dock ej befanns vara svårare, än att han på eftermiddagen kunde vara med vid det med anledning av olyckan nödiga röjningsarbetet. Förutom dessa personer erhöllo ännu två eller tre av de i närmaste presshuset sysselsatta några mindre skador. I de nya presshusen arbeta endast fyra personer, och endast en press sysselsättes i varje byggnad. Vart och ett av dessa presshus står på ett underlag av två fot sand för att genom detta skyddas från faran vid dess närhet befarade explosion. Om anledningen till den svåra olyckshändelsen vet man naturligtvis intet, då alla i det exploderade huset blevo dödade, men man antager nu som vid föregående olyckshändelse vid Vinterviken, att någon ovarsamhet blivit begången av förmannen i presshuset. 27/1. 1875. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER

Explosionen vid Vinterviken. Angående denna olyckshändelse hölls i torsdags undersökning av kronofogden i Södertörns fögderi P.A. Mellin i disponenthuset i närvaro av konsul J.W. Smitt, major C. Wennerström, disponenten S. Spillhammar, ingenjören löjtnant C. Smith, verkmästaren A. Liedbeck samt några av arbetarna vid fabriken. [....]

Ingenjör Liedbeck är fabrikens verkmästare. Vid olyckshändelsen befann han sig i det s.k. maskinhuset omkr. 60 fot från det exploderande presshuset. Vid explosionen sprungo fönsterrutorna ut i maskinhuset. Han förstod nu att någon olycka skett, varför han rusade ut och varseblev, att presshuset n:r 7 sprungit i luften. Marken var betäckt med spillror av huset. Delar av människokroppar befunnos liggande här och där. Han sprang fram mot det exploderande presshuset för att efterse, om n:r 6 även blivit skadat, och upptäckte därvid, att sandvallen trängt in på och krossat väggen

till sistnämnda presshus. Under tiden sprungo arbetarna ut från de övriga presshusen. Han sökte lugna dem och lyckades slutligen häri, varefter han tillsade dem att bära bort de funna lämningarna av människokropparna. Ingenjör Liedbeck sade sig för övrigt instämma i löjtnant Smiths vittnesmål. Han var fullt förvissad om att explosionen skett, sedan pressen blivit söndertagen, d.v.s. att en operation blivit företagen, som ej fick verkställas, innan dynamiten blivit utburen ur presshuset, arbeterskorna avlägsnat sig därifrån och tillsägelse skett till verkmästaren eller arbetsförmannen. [.....]

Sedan fortsatte A. Liedbeck med möjliga orsaker till pressmannens hantering av pressen. Övriga vittnesmål utelämnas här av platsskäl då dom ej tillför något annat än vad som framkommit av A. Liedbecks vittnesmål ovan. Alla förhörda arbetare vitsordade löjtnants Smiths och ingenjör Liedbecks uppgift om anmälan till förmännen, när något särskilt skall företagas med pressarna.
Källa: Dyno Nobel Sweden, Arkiv

______________________________________________________________________________________

År 1875 exploderade bomullskrutfabriken som låg mellan salpetersyrafabriken och glycerintillverkningen.
Nybyggt mindre hus.

Källa Nitroglycerin Aktiebolaget 1864 - 1964

______________________________________________________________________________________

1893 4/9 kl 3, gick nitroglycerinfabriken i luften. Ett tvåvåningshus förstördes helt. Denna explosion medförde stora materiella skador med driftavbrott.
Antaglig orsak: "gamla samlingar, som kommit i beröring med nya"
Ingen personskada.
Källa Nitroglycerin Aktiebolaget 1864 - 1964.

Även denna explosion väckte pressens intresse vida omkring, trots att ingen kom till skada. t ex:

FALU TIDNING, 5 sept 1893

I går eftermiddag inträffade en explosion vid Vintervikens dynamitfabrik i en träbyggnad, i hvilken en del för arbeten egna rum för material och för dynamittillverkningen förvaras. Byggningen sprängdes i luften.

De arbetare, som där voro sysselsatta, hade nyss förut lämnat platsen och undgingo sålunda döden. Explosionen var så våldsam, att fönster i byggnader på en fjärdedels mils afstånd slogos upp af lufttrycket.

Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

______________________________________________________________________________________

1893 8/10 kl 9. Explosion i snickarverkstaden, där 25.000 st knallhattar förvarades och vilka just höllo på att ompackas för utexpediering med explosivtåget.Byggnaden helt förstörd.
Antaglig orsak: antingen att knallhattarna blivit utsatta för sammantryckning eller annat yttre våld, t. ex.vid igenspikning av lådorna någon spik gått snett och sålunda verkat som tändstift.
3 personer omkommo:
Arbetaren Robert Carlsson, 67 år
Arbetaren Algot Persson, 17 år (Not; Albin står det på gravstenen.)
Timmermannen Gustaf Pettersson, 50 år
Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv
De omkomna ligger begravda på Brännkyrka kyrkogård och graven finns ännu kvar. Se bild nedan.

SVENSKA DAGBLADET 9 okt 1893

skrev bl a:[....] Explosionen ägde rum i fabrikens snickeri, inrymd i ett trähus. huset förstördes fullständigt [....] Fabrikens arbetare skyndade till och började ur ruinerna draga fram sina döda kamrater. Dessa kroppar voro förfärligt lemlästade, [....] hvaraf man kunde sluta sig till, att de alla tre stått nära intill och vända mot det exploderande föremålet. Genast efter olyckan tillkallades pr telefon distriktets kronolänsman, hr C.A. Arnheim, som började anställa undersökningar om orsaken till den sorgliga händelsen. Af denna undersökning framgick följande: Karlsson hade sedan morgonen varit sysselsatt med att i verkstaden inpacka tändhattar för dynamit, hvilka på tisdagen skulle afsändas till resp. afnämare i landsorten. Dessa tändhattar tillverkades inte i Vinterviken utan inköpas från utlandet, inpackade i lådor, hvardera innehållande 25 000 st. tändhattar. En dynamitlåda väger omkring 54 kg, och vigten af den tändsats hattarna tillsammans innehålla uppgår till ca 13 kg. [....] Det arbete med tändhattar, hvilket utföres vid Vinterviken, består endast deri, att bleckaskarna upptagas utur nyss nämnda lådor och inpackas

i större eller mindre trälådor, hvilka sedan sändas till landsorten. [.....] Det har icke kunnat bestämdt utrönas huru explosionen orsakats, men man antager, att vid lockets tillspikande på någon af trälådorna, hvartill begagnades messingspik af omkring 1,1/2 tums längd, spiken tagit sned rigtning inåt och kommit att genom en af bleckaskarna, hvilka utan något omhölje nedlades i trälådorna, så att blecket direkt vidrörde trälådans innersida, intränga bland tändhattarna, till följd hvaraf explosionen skulle ha framkallats. Vid undersökningen anträffades ock några tomma trälådor, hos hvilka spikarna just tagit en sådan sned rigtning inåt, så att de med några millimeter stucko fram om lådans innersida. Att något oförstånd eller direkt vårdslöshet vid inpackningen förekommit från Karlssons sida, torde knappt kunna förmodas, enär Karlsson under många år ombesörjt inpackningen och egde stor vana dervid. Karlsson var född 1827 och boende vid Mörtviken samt efterlemnar hustru och flera vuxna barn; Pettersson var född 1842 och efterlemnar hustru; Persson var född 1877. De voro samtliga kända för ett ordentligt och hedrande uppförande. [.....] Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Här ovan ser vi gravstenen som finns på Brännkyrkas kyrkogård efter explosionen i snickeriverkstaden. Plattan som pilen pekar på visar att Albin Perssons föräldrar blivit begravda här. Fadern Per-Erik Persson med maka lyder texten. Fadern född 1852 och död 1934 och modern född 1856 och död 1937.

_____________________________________________________________________________________

1904 exploderade laboratoriet, samt 2 explosioner till samma år.
Inga människor omkom.
Källa:NitroglycerinAktiebolaget 1864 - 1964.
(se G Perhoffs berättelse, 83 år i DN 1975, sid 4, hemsidan)

______________________________________________________________________________________

1905 27/5 kl 10.30 exploderar nitroglycerintillverkningshuset som helt förstördes igen.
Antaglig orsak: antagligen självantändning.
Ingen personskada
Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv.

Nu var det 585 kg nitroglycerin och 100 kg extradynamit som gick i luften. En provisorisk anordning i ett skjul vid södra stranden förlades niteringen och 14 dagar senare kunde arbetet återupptas igen. Betydande ny- och ombyggnader genomfördes på hösten som medförde en betydande investering. Nytt nitreringhus för glycerin,

tvätthus för nitroglycerin, inredning av paraffineringshus till gelatineringen, inredning av gamla packhuset till knådhus, ytterligare tre presshus för patronering, ett inslagshus samt ett antal skyddsvallar. El-nätet dras om, ångledarna förbättras och en åskledare monteras. Inga omkomna eller personskada. Källa: Sammandrag ur Nitroglycerin Aktiebolaget 1864 - 1964.

DAGENS NYHETER 28 maj 1905

I går vid half 11 på förmiddagen hördes två väldiga knallar öfver Södra bergen och Kungsholmslandet, åtföljda af rökpelare. De som åskådat fenomenet förstodo genast af direktionen och af ljudets kraft att det kom från Nobelska dynamitfabriken vid Vinterviken. Här hade således åter något allvarligt inträffat, och vi skyndade oss genast ut till platsen för att underrätta oss om explosionens vidd. Redan innan vi kommit fram till grindarna, som afvisa alla obehöriga besökande, kunde vi förstå att något särskilt inträffat. Arbetarhustrur kommo i hast skyndande fram utmed landsvägen, alla för att med ängslan fråga efter sina män eller söner. Lyckligtvis blefvo de alla lugnade af den gamla portvaktsgumman, som grät och berättade medan vi väntade om de föregående explosioner på platsen som kostat människolif. Nu var lyckligtvis ingen skadad. Efter en stund blefvo vi insläppta. [.....] För att komma till olycksplatsen måste man passera genom större delen av fabriken, där arbetet alltjämt pågick som vanligt, förbi bomullskrutmagasinet och de små stugorna som stå i en lång rad bredvid hvarandra, sinsemellan skyddade af starka trävallar. sista huset i raden utmed sjön är en halfstor arbetsstuga, där kvinnliga arbetare äro sysselsatta med att i papper lägga in dynamitpatroner. Nu tar skogsbacken vid, en härlig backe med

nyutspruckna björkar, och i denna voro två hus belägna. [.....] Det var i det första av dessa två trähus som några arbetare i går f.m. något före kl. half 11 upptäckte att eld utbrutit. De störtade genast från stället, gripna af en lätt förklarlig rädsla, underrättade ingenjören Feilitzen, som befann sig i disponentbostaden. Samtidigt varskoddes alla arbetare i denna del av fabriken, och alla sökte de i hast skydd åt motsatta sidan. Under tiden hade överingenjören anländt till platsen [...] förrän den första knallen hördes och kort därpå den andra. Hr von Feilitzen tyckte själv att explosionen ej varit så kraftig. Efter en stund vågade han sig uppför backen, och där fanns nu ej ett spår af A-huset. Spillror af trävirke lågo strödda öfverallt, björkarna voro knäckta eller söndersvedda, slangar af metall och järnbitar voro slungade hit och dit, ja, vi träffade senare den för skummning afsedda järnskopan, som nu endast såg ut som en järnring ett par hundra fot därifrån. [....] Att olyckan ej blef värre berodde af två orsaker. Först och främst att A-huset var byggdt över en sprängning i berget, (kan det vara den mystiska sprängda gropen sid 3) så att explosionen verkade uppåt och neråt, ej åt sidorna, och för det andra var det en guds lycka att elden ej spridde sig till B-huset genom rännan. Härför hade man endast att tacka ingenjören von Feilitzen och hans arbetares rådighet, [.....] Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

______________________________________________________________________________________

1905 16/1, exploderade ett presshus som helt förstördes.
Antaglig orsak: en låda med s.k. gelatindynamit hade placerats för nära ett ångrör, varvid den överhettats och fattat eld.
Ingen personskada

1905 den 16 januari hade vådeld utbrutit i ett presshus, där för dagen gummidynamit bearbetades. En med nitroglycerin indränkt transportlåda för sprängämnen hade timvis stått intill en ångledning och fattat eld. Vid den följande exlosionen blev förutom sagda presshus och två intilliggande fullkomligt förstörda samt gelatinerings- och blandningshusen skadade, dock ej

svårare, än att de kunde repareras.C:a 200 kg gummidynamit, 400 kg extradynamit samt ammonitrat och nitrobomull förstördes, dels genom explosion, dels genom förorening med glasskärvor o.d. Vid explosionen hade arbetarna Edstam och Falk visat stor rådighet och därigenom antagligen förhindrat förlust av människoliv.

Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

______________________________________________________________________________________

Ett olycksfall där väktaren, f d polismannen "Anders på vinden" som han kallades, ska ha ramlat ner i ammoniumnitratkokningen med sin hund och naturligtvis omkommit. Hunden skjöt man direkt.
Källa;Gustaf Perkhoff 83 år, DN 1975.

_____________________________________________________________________________________

1906 2/5 kl 10.Explosionen i A-huset (nitroglycerinfabriken), varvid även B-huset, torkhuset och tvätthuset demolerades.
Antaglig orsak: en kylningsspiral i ngl-apparaten hade sprungit sönder.
Enl. Claes Herlin: "ev. från den genom självtändning brinnande tvättkärnan."
- " - Sigurd Nauckhoff: "explosionen hade sin orsak i en läcka på själva apparaten."
4 personer omkommo.
L.E. Ihrstedt, 67 år, förman
K.H. Öberg, 34 år, arbetare
K:G: Karlsson-Gustafsson, 51 år, arbetare
K.W. Karlsson, 44 år, arbetare
A. Pettersson död 4 september 1922

BOLAGETS UTREDNING

En explosion anmäldes ha inträffat samma dag i nitroglycerintillverkningen. Explosionen fortplantade sig till tvätthuset och torkhuset för bomullskrut, vilka byggnader ävenledes totalförstördes. Fyra personer omkommo, vilka arbetade i eller i närheten av ovannämnda byggnader. Några väsentliga materiella skador, förutom de tre nämnda byggnaderna, hade icke drabbat fabriksanläggningen, enär explosionens verkningar starkt lokaliserades av terrängen och befintliga vallar. I nitreringshuset fanns 511 och i tvätthuset 383 kg nitroglycerin samt 400 kg

bomullskrut i torkhuset. Senare på dagen inträffade en ny explosion, då förorenade sprängämnesrester skulle brännas. Ingenjör Clas Herlin hade nämligen av v. Feilitzen fått order att verkställa denna bränning, varvid ett meningutbyte hade utspunnit sig om lämpligheten att bränna en sats gummidynamit, som ej gelatinerats fullständigt. Efter tydlig order från v. Feilitzen förfor Herlin med detta sprängämne på samma sätt som med dynamit, som också skulle förstöras. Man lade ut strängar med 15 kg i varje och tände med stubin. Dynamiten

brann upp under det att den på samma sätt behandlade gummidynamiten gick till explosion. Ehuru inga materiella skador uppstodo och ehuru Herlin handlat på direkt order, utsattes han senare för stark kritik, särskilt av styrelsen, en kritik, som kanske blev avgörande för hans senare inställning till Nitro. Han hade redan tidigare erhållit att få söka annan anställning. Not: Kvarstod ända till 4.10.1913.[.....] Not; Feilitzen inlämnade sin avskedsansökan. Styrelsen fritog honom från allt ansvar för olyckorna och uttalade sin uppskattning. Han var sedan i många år statens sprängämnesinspektör. Sigurd Nauckhoff blev hans efterträdare. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

Under återuppförandet av fabrikerna så måste dynamit inköpas från andra fabriker för kundernas behov under ca 4 månader.
Källa Nitroglycerin Aktiebolaget 1864 - 1964.

FÖRBUNDET maj 1931

Den 2 maj i år är det jämt 25 år sedan den fruktansvärda explosionen inträffade, vilken ödelade nitroglycerinfabriken vid Vinterviken. Det är ju ett dystert minne i sprängämnestillverkningens historia och en kort relation av olyckshändelsen, som den av sprängämnesinspektören kallades, kan därför vara på sin plats. Strax efter kl 10 på f.m. den 2 maj 1906 hördes över hela Stockholm en skarp knall. De som funno sig på nedre Norrmalm kunde just då knallen hördes se en stark rökpelare stiga upp över Mälaren på Kungsholmsidan. Och man förstod allmänt, att explosionen ägt rum å nitroglycerinfabriken vid Vinterviken, ty ett år tidigare hade en explosion ägt rum å denna plats. Då var det en byggnad, "Tillverkningen", som sprang i luften, men ingen människa dödades dessbättre. Men en explosion den 2 maj 1906 kostade en förman och tre arbetare livet. De hade börjat som vanligt arbetet kl halv sex på morgonen, och de återvände aldrig levande till sina hem....

Det var fyra ordentliga arbetare, som på detta ohyggliga sätt rycktes bort, alla efterlämnade hustrur och barn efter sig i sorg. Knallen var förfärande och väckte bävan bland människorna i grann- skapet. Jorden skalv som vid en jord- bävning, fönstren i alla byggnader runt omkring sprungo sönder i små smulor, lampor ramlade omkull, tavlorna föllo ner från väggarna, panelerna lossnade och från taken ramlade stora stycken bruk och sten. Detta i alla byggnader vid Vinterviken. Därtill märktes en kvävande tjock rök uppstiga över den plats uppe på bergets sluttning, där "Tillverkningen" och "Tvätthuset" legat, men varifrån de efter explosionen voro bortsopade som av en orkan. [.....] Ett ögonvittne, som vid olyckstillfället befann sig på andra sidan viken mitt emot fabriken, berättade: Klockan var 10 minuter över 10 på f.m., då han plötsligt hörde ett fräsande ljud. Med ens liksom, trycktes han ihop. Det var som om en sugpump tömt honom på en gång,

och så såg han ett stort svart moln framför och över sig och så, ett smattrande runt omkring av tunga projektiler och lättare virke, som aldrig tycktes taga slut. Det var en evighet av spänning och väntan på döden under dessa få sekunder, som explosionen räckte. Men han blev oskadad, och när han såg upp stod en tjock svavelrök över motsatta stranden, och de byggnader som stått där förut, voro försvunna. Någon knall kunde han sig icke säga sig ha hört, ty hörselförnimmelserna hade dövats. Han kunde inte på länge höra något och det kändes som om hela huvudet vore sprängt. Tre byggnader hade alltså sprungit i luften. Skogens träd däromkring voro avkvistade och bara platsen verkade ödslig och hemsk. Intet annat än spånor och spillror funnos kvar. Högt uppe i träden på de kala grenarna hängde rester av golv, som med sin blybeklädnad ibland lossnat i stora kakor. I toppen av en tall hängde en stor bro av sparrar och plank, som nog varit långt uppe innan de hängde sig där. Källa: Dyno nobel Sweden AB, Arkiv

SOCIALDEMOKRATEN den 3 maj

[.....] "Det var fyra arbetare, som man fick anteckna som förlorade och sorgen blev hjärtskärande. En död man fick man tag på, uppkastad mot ett träskjul i närheten av det stora hål, som blev efter det försvunna huset. En annan låg ett stycke därifrån, också död, och en tredje fanns söndertrasad ännu lite längre bort. Och som det icke var ett utan tre hus, som sprungo i luften, så befarade man även ett fjärde offer, nämligen en arbetare, som hade sin plats där nere vid sjön i torkhyddan.

Man fann också en fot med en känga på, som tillhörde denne arbetare, men resten av den så sorgligt offrade proletären kunde man icke återfinna, antagligen hade sjöns vågor omslutit dem. Där var stor sorg och förtvivlan när de döda blevo funna. Kvinnorna gräto i den mest upplösta förtvivlan, barnen drogo sina mödrar i kjolarna och stirrade med frågande skräck dit ut åt sjön till, där röken ännu dröjde över spillrorna som en sorgens svarta molnstod. Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

(Det finns en gemensam grav med fem namn på Brännkyrka kyrkogård , se bild Explosioner)

______________________________________________________________________________________

1907 10/1 kl 11,25 natten.
Explosion i syratornet, som delvis ramponerades.
Antaglig orsak; att med restsyrorna medföljt något ngl (nitroglycerin).
Ingen personskada

Nauckhoff rapporterar till styrelsen, att en explosion den 9 januari inträffat i denitreringen, den avdelning, där restsyrorna bearbetas och där dess svavelsyra och salpetersyra skiljas från varandra. Innan restsyrorna kommo till sagda avdelning, skummades de noga för att hindra nitroglycerin att medfölja. Sedan fortsätter rapporten med tillvägagångssättet och hanteringen av restsyrorna och möjlig orsak till explosionen som mynnade ut i ett förslag till en eftersepareringsavdelning för restsyrorna för att med säkerhet avskilja nitroglycerinet, innan restsyrorna underkastas denitrering.
Källa: Dyno Nobel Sweden AB, Arkiv

______________________________________________________________________________________

1914 17/12, f.m Explosion i försökslaboratoriet för tillverkning av detonatorer.
Antaglig orsak: kan ej säkert angiva, men sannolikt vid själva blandningen av laddningen.
2 personer omkomma:
Arbeterskan Maria Tapper, 42 år
Arbetaren Melker Frisk, 18 år

HEMSK OLYCKA VID VINTERVIKEN I GÅR.
DN 18 december 1914

1921 14/6 kl 11. Eld utbröt i nitreringsbyggnaden med tillhörande torkavdelning. som tillika med verkstadsbyggnad med smedja nedbrann.
Antaglig orsak: Självantändning av inneliggande nitrobomull.
Ingen personskada

HOTFULL ELDSVÅDA vid VINTERVIKEN
Avdelningen för Nitrobomull i aska.
Eldens spridning till huvudfabrik och sprängämnesförråd hindrad.
___

Vid 11-tiden på förmiddagen utbröt eld i en av Nitroglycerinsaktiebolagets fabriksbyggnad vid Vinterviken. I byggnaden i fråga som närmare liknade ett envånings träskjul var inrymd en avdelning för tillverkning av nitrobomull (ett ämne som ingår i dynamiten). Man var just i färd med att med varmluft upphetta bomullen, vilken var placerad i en plåtbehållare, då arbetaren A Frisk som övervakade detta arbete, märkte att lågor slog ut från torkskåpet. Värmen hade tydligen blivit för stark så att bomullen självantändes och efter några ögonblick stod fabriksbyggnaden i ljusan låga. Frisk slog ögonblickligen larm och bolagets egna arbetare grep med all energi sig verket an att med de till buds varande brandskyddsanordningarna bl a fem slangledningar, försöka bekämpa elden i avvaktan på brandmännen.[.....] Den fint sönderfördelade bomullen, som där fanns, är naturligtvis det mest brännbara material, man kan tänka sig och inom några minuter var hela byggnaden ett enda eldhav med flammor som kunde skönjas ända från Liljeholmsbron. En lätt nordvästlig bris blåste och förde elden över till

en några meter därifrån liggande verkstadsbyggnad, där bl a en del motorer och syrebomber funnos. Raskt som vanligt anlände brandkåren från Liljeholmens, Katarina o. Johannes brandstationer. Snart nog tillkom även flodångsprutan S:t Erik. Att rädda de brinnande byggnaderna voro dock ogörligt; efter något över en timme voro de båda två fullständigt spolierade av elden.[.....] Någon direkt fara för explosion hotades dock dess bättre ej, då upplagen av explosiva varor är förlagda ungefär en 500 meter från fabriksområdet.[.....] Något större hinder i Nitroglycerinbolagets tillverkning uppges branden ej komma att medföra. Fabrikationen av nitrobomull var man sålunda just i färd med att inom allra närmaste tiden överflytta till Gyttorps krutfabrik i Nora-trakten. Avdelningen sysselsätter ett femtontal arbetare. Någon förlust torde bolaget inte göra genom branden, då full försäkring finns i Skandia. Värdet av det brunna beräknas till omkring 70.000 kronor.[.....] DN den 14 juni 1921

Detta var den sista olyckshändelsen vid Vinterviken under bolagets vistelse där från 1865 - 1988